Som en dans

Tryggamiten som fylldes i hålen förra vecka har öppnats sprickor precis som önskat. Under den gångna vecka har makarna Sisyfo gått ut på kvällarna för att se framåtskridandet och det kliar i fingrarna att börja bända bort bergbitar.

Det är dock lite för tidigt att ge sig på detta så dagens huvudnummer blev att utnyttja vädret till sin fördel. Det var mulet och en del regndis. Häckar ska inte klippas under dagar med starkt solsken då risken är stor för torkskador på häckväxterna. Det relativ dåliga vädret var därmed perfekt för att makarna Sisyfos skulle kunna ge sig i kast med häckklippning.

Som synes har häcken skjutit en hel del skott sedan förra årets klippning och tätat till sig en del men för att få en riktigt bra häck så måste man klippa upprepade gånger över flera år. Så gången blev densamma som förra året, dvs montera upp häckjiggen för att sedan klippa toppen och sidorna.

Makarna Sisyfos tog varsin sida, klippte på och flyttade successivt jiggen framåt. Klippandet ter sig alltid som ett ordentligt ingrepp och framförallt fru Sisyfos oroar sig för att orsaka skador. Klippandet stimulerar dock häckväxter, i vårt fall idegran att skjuta mer skott så ju mer vi klipper desto tätare blir växten.

Till slut var hela häcken klippt och ser nu förhållandevis prydlig ut. Imorgon ska vi ge den en giva blodmjöl för att stimulera återväxten.

Häckklippet samlades ihop, maldes direkt och lades på komposten. Planen imorgon, nu när vi klippt häcken är att börja tömma komposten och lägga kompost i framförallt skugg/woodlandrabatterna. Genom att kärra ut färdig kompost så skapar vi dessutom utrymme för att fylla på med årets trädgårdsavfall, där tex den kommande vertikalskärningen alltid skapar en hel del för komposten.

Det lilla som var kvar av dagen ägnade Sisyfos åt att söka spräcka bort den sista bergbiten, som är ordentligt fastkilad. Sisyfos plan var att söka spräcka stenen på ett sådan sätt att det blev en öppen spräckvinkel åt sidan. Sisyfso antog att tre kilar borde vara tillräckligt.

 Mycket riktigt så sprack stenen i önskad vinkel och när kilarna var helt islagna ökade Sisyfos på sprickbildningen genom att slå i två gamla mejslar i sprickan, varvid kilarna kunde tas bort.

Sista biten handlar alltid om att spetta bort det sista och rulla bort stenarna och som synes gick även detta som planerat (om än med en hel del arbete inblandat).

Om det blir tid över imorgon ska Sisyfos bända bort de sista lösa stenarna och därmed är Sisyfos redo för att börja bygga form för skrotstenmuren. Sisyfos tackar därmed sin lyckliga stjärna att denna delspräckning, vilken tog knappt tre dagar, gått som en dans och att vi därmed ligger bra till tidsmässigt för säsongen.