Brant inlärningskurva
Vår tomt lutar brant uppåt från gatan. På trettio meter tomtsida så stiger terrängen tio meter, dvs en lutning på 1:3. Men när jag entusiastiskt och, sanning att säga, lite naivt startade detta projekt för fjorton år sedan blev min inlärningskurva mycket brantare än så.
När vi flyttade in i huset skulle vårt äldsta barn fylla två och vi hade precis fått tillökning. Intill dess hade vi bott i Stockholms innerstad och ingen av oss, vare sig min fru eller jag, närde något trädgårdsintresse att tala om. Förutom en allmän hushållshändighet hade jag som högskoleutbildad ekonom inga praktiska erfarenheter eller färdigheter att falla tillbaka på.
Orädd och utrustad med en extraordinär envishet angrep jag uppgiften på det sätt jag lärt mig under alla år i skolbänken - jag läste in mig på allt jag kunde komma över i ämnet. Att finna källor i ett så pass praktiskt ämne var som att leta efter en nål i en höstack, och detta var innan internet och Google. Inte ens nu, i denna informationsbombarderade värld, är det lätt att finna skriftligt material som rör gamla hantverk och färdighet. Men under alla dessa år har jag dock byggt upp ett omfattande referensbibliotek inom området. Under vintern som föregick projektstart fick jag dock fatt på tillräckligt för att kunna köra igång - i teorin.
För att rent faktiskt kunna omsätta praktik till teori fick jag hjälp av min bror och min svärfar, som båda bor drygt 20 mil från oss. Min bror gav mig en serie gamla verktyg; skottkärra, bygghink, skyffel, fyllhammare, slägga, stenhammare och stenmejslar. Min svärfar gav mig en ny cementblandare, en Atika Rapid. Jag var och är fortfarande mycket tacksam över deras gåvor, varutan projektet förmodligen aldrig blivit av.
Av deras starthjälp så används fortfarande skottkärran, skyffeln och stenverktygen, medan resten slitits ut och ersatts. Förra året gav cementblandaren upp, efter att ha blandat uppskattningsvis 60 ton betong och cement under alla dessa år. Den har ersatts men är saknad.
När vi flyttade in i huset skulle vårt äldsta barn fylla två och vi hade precis fått tillökning. Intill dess hade vi bott i Stockholms innerstad och ingen av oss, vare sig min fru eller jag, närde något trädgårdsintresse att tala om. Förutom en allmän hushållshändighet hade jag som högskoleutbildad ekonom inga praktiska erfarenheter eller färdigheter att falla tillbaka på.
Orädd och utrustad med en extraordinär envishet angrep jag uppgiften på det sätt jag lärt mig under alla år i skolbänken - jag läste in mig på allt jag kunde komma över i ämnet. Att finna källor i ett så pass praktiskt ämne var som att leta efter en nål i en höstack, och detta var innan internet och Google. Inte ens nu, i denna informationsbombarderade värld, är det lätt att finna skriftligt material som rör gamla hantverk och färdighet. Men under alla dessa år har jag dock byggt upp ett omfattande referensbibliotek inom området. Under vintern som föregick projektstart fick jag dock fatt på tillräckligt för att kunna köra igång - i teorin.
För att rent faktiskt kunna omsätta praktik till teori fick jag hjälp av min bror och min svärfar, som båda bor drygt 20 mil från oss. Min bror gav mig en serie gamla verktyg; skottkärra, bygghink, skyffel, fyllhammare, slägga, stenhammare och stenmejslar. Min svärfar gav mig en ny cementblandare, en Atika Rapid. Jag var och är fortfarande mycket tacksam över deras gåvor, varutan projektet förmodligen aldrig blivit av.
Av deras starthjälp så används fortfarande skottkärran, skyffeln och stenverktygen, medan resten slitits ut och ersatts. Förra året gav cementblandaren upp, efter att ha blandat uppskattningsvis 60 ton betong och cement under alla dessa år. Den har ersatts men är saknad.
Kommentarer
Skicka en kommentar