En omedelbar insikt
När högen av ölandssten var sorterad och fanns prydligt uppsorterad efter tjocklek, satte jag igång med att bygga murar. Jag tyckte att jag hade mycket sten, satte igång och byggde mig uppåt. Men nästan omedelbart stod det klart att jag behövde betydligt mer sten än det jag hade uppsorterat.
Jag delade ut lappar i grannskapet om att sten köptes, jag frågade folk med stenhögar på tomten om jag fick köpa, jag satte in annons i Gula Tidningen, jag bevakade tidningarnas annonser intensivt, jag jagade sten hela tiden överallt. Vänner och bekanta hjälpte mig att hitta säljare och några gav mig sten de inte ville ha. Men störst hjälp fick jag av en trädgårdsanläggare i Täby som skulle flytta sitt lager. Bland allt bråte som han hade så fanns mängder med ölandssten från tomtarbeten han utfört. För en i sammanhanget ringa dusör fick jag ta all sten som han hade men jag fick forsla bort den själv. Med bil och släpkärra så slet jag en hel helg med att forsla hem all sten. Färdvägen var kort men mängden var stor och efter helgen var vår garageplats, med gott om plats för två bilar, helt belamrad med ölandssten. Därefter fanns ingen annat alternativ än att bära upp all sten, en sten i taget, tio höjdmeter med en lutning 1:3.
Både jag själv och andra har funderat över hur jag kunde vara så dum att jag bar allt själv. Men detta var precis i efterdyningarna av den svenska finanskrisen, vi hade precis köpt ett alldeles för stort och dyrt hus för vår budget (ett riktigt klipp i dagsläget har det visat sig), vi hade två barn och min fru gick på barnpenning. Jag hade helt enkelt inte råd att lägga pengar på att ta transporthjälp. Men jag var ung (nåja yngre då), stark och extremt envis så jag såg det som ett alternativ till att träna på gym. Varje kväll efter jobbet bar jag sten till dess mörkret föll på och på helgerna så byggde med det som jag burit upp under veckan. Det är först på de senaste åren jag har skaffat mig en ovärderlig hjälp, den motordrivna skottkärran Slitvargen, men det kommer vi till i ett senare inlägg.
När internet och Blocket kom innebar det en revolution för mitt stenköpande. Det blev mycket enklare att hitta stenkällor. Jag har köpt och hämtat ölandssten från Nynäshamn i söder, Värmdö i öster, Vårby i väster och Märsta i Norr. På kuppen tror jag att jag har blivit den största privata köparen av ölandssten i Stockholm, om inte hela Sverige. Stundtals har min fru blivit snudd på tokig av all den sten jag köpt, hävdat att jag nu har allt jag behöver och belagt mig med inköpsembargo. Men snart nog har högarna sinat och ny sten behövts. Så sent som i december 2008 fick jag åtta pallar, dvs åtta kubikmeter ölandssten, gratis på Östermalm mot att jag själv bar ut stenen från en innergård, där den skulle bort. Det tog en helg att bära ut men det var det värt.
Med tiden har jag dock blivit mer och mer "kräsen" vad gäller mängden sten och avståndet till stenen som erbjuds. I början åkte jag vart som helst oavsett mängden men numera så förutsätter längre färder att stenmängden är stor. Enbart i närområdet är jag beredd att åka på mindre mänger sten. Stenpriset har också fluktuerat över åren. I början betalade jag 50 kr/kvm men priset har stigit under åren och i dagsläget ger jag max 100 kr/kvm. När konjunkturen är låg sjunker priset och vice versa. När det var som värst 2006 fanns det annonsörer som ville ha 200 kr/kvm för sten som inte ens var lagd på pall. Finanskrisen kommer nog att leda till billigare sten igen.
Jag delade ut lappar i grannskapet om att sten köptes, jag frågade folk med stenhögar på tomten om jag fick köpa, jag satte in annons i Gula Tidningen, jag bevakade tidningarnas annonser intensivt, jag jagade sten hela tiden överallt. Vänner och bekanta hjälpte mig att hitta säljare och några gav mig sten de inte ville ha. Men störst hjälp fick jag av en trädgårdsanläggare i Täby som skulle flytta sitt lager. Bland allt bråte som han hade så fanns mängder med ölandssten från tomtarbeten han utfört. För en i sammanhanget ringa dusör fick jag ta all sten som han hade men jag fick forsla bort den själv. Med bil och släpkärra så slet jag en hel helg med att forsla hem all sten. Färdvägen var kort men mängden var stor och efter helgen var vår garageplats, med gott om plats för två bilar, helt belamrad med ölandssten. Därefter fanns ingen annat alternativ än att bära upp all sten, en sten i taget, tio höjdmeter med en lutning 1:3.
Både jag själv och andra har funderat över hur jag kunde vara så dum att jag bar allt själv. Men detta var precis i efterdyningarna av den svenska finanskrisen, vi hade precis köpt ett alldeles för stort och dyrt hus för vår budget (ett riktigt klipp i dagsläget har det visat sig), vi hade två barn och min fru gick på barnpenning. Jag hade helt enkelt inte råd att lägga pengar på att ta transporthjälp. Men jag var ung (nåja yngre då), stark och extremt envis så jag såg det som ett alternativ till att träna på gym. Varje kväll efter jobbet bar jag sten till dess mörkret föll på och på helgerna så byggde med det som jag burit upp under veckan. Det är först på de senaste åren jag har skaffat mig en ovärderlig hjälp, den motordrivna skottkärran Slitvargen, men det kommer vi till i ett senare inlägg.
När internet och Blocket kom innebar det en revolution för mitt stenköpande. Det blev mycket enklare att hitta stenkällor. Jag har köpt och hämtat ölandssten från Nynäshamn i söder, Värmdö i öster, Vårby i väster och Märsta i Norr. På kuppen tror jag att jag har blivit den största privata köparen av ölandssten i Stockholm, om inte hela Sverige. Stundtals har min fru blivit snudd på tokig av all den sten jag köpt, hävdat att jag nu har allt jag behöver och belagt mig med inköpsembargo. Men snart nog har högarna sinat och ny sten behövts. Så sent som i december 2008 fick jag åtta pallar, dvs åtta kubikmeter ölandssten, gratis på Östermalm mot att jag själv bar ut stenen från en innergård, där den skulle bort. Det tog en helg att bära ut men det var det värt.
Med tiden har jag dock blivit mer och mer "kräsen" vad gäller mängden sten och avståndet till stenen som erbjuds. I början åkte jag vart som helst oavsett mängden men numera så förutsätter längre färder att stenmängden är stor. Enbart i närområdet är jag beredd att åka på mindre mänger sten. Stenpriset har också fluktuerat över åren. I början betalade jag 50 kr/kvm men priset har stigit under åren och i dagsläget ger jag max 100 kr/kvm. När konjunkturen är låg sjunker priset och vice versa. När det var som värst 2006 fanns det annonsörer som ville ha 200 kr/kvm för sten som inte ens var lagd på pall. Finanskrisen kommer nog att leda till billigare sten igen.
Kommentarer
Skicka en kommentar