Får jag lov?
Jag hade blivit ertappad, in flagrante, med att bryta mot bygglovsplikten. Jag hade blivit ertappad av ingen mindre än en byggnadsinspektör. Jag hade belagts med och betalt ett vite för mitt brott. För att kunna resa sig från detta var jag tvungen att foga mig. För att kunna bygga vidare och förverkliga min trädgårdsvision behövde jag ett bygglov. För att hamna på god fot med grannar och myndigheter behövdes det en veritabel charmturné.
Nu skulle inget lämnas åt slumpen, tvärtom så skulle jag tillgripa det tunga artilleriet för att säkerställa att bygglovsansökan gick igenom. Istället för att sjabbla fram egenhändigt producerade ritningar och handlingar så kontrakterades en trädgårdsarkitekt för att rita upp och hjälpa till med handlingar.
Normalt tror jag att trädgårdsarkitekter har rätt fria händer, deras klienter har troligtvis rätt vag aning om vad som kan och ska göras. Utefter magra riktlinjer från kunden skapar sedan trädgårdarkitekten en målsättningsuppfyllande vision av vad som kan och ska göras. Så inte i mitt fall, eftersom jag hade allt klart i mitt huvud. De två trädgårdsarkitekterna som jag träffade kunde inte dölja sin förvåning när jag tydligt dikterade vad de skulle rita upp. Initialt roade lyssnade de artigt när jag presenterade de skisser jag förberett, i allt vad gäller höjd, plan och sektion. Efterhand sjönk dock polletten ner och de blev mer och mer entusiastiska över det de nu blev satta i arbete att rita upp. När vi skildes åt var de entusiastiska över att medverka till en svensk villaträdgård med rötter i italienska renässansträdgårdar, en hortus conclus med betoning på det vertikala.
Briefingen med trädgårdsarkitekterna gick snabbt, och deras ritarbete gick likaledes snabbt därefter. Genom att ge en klar bild av det som skulle åstadkommas och ge tydliga direktiv ville jag försäkra mig om att ritningen och bygglovsansökan blev som jag avsåg. Men jag ville också hålla kostnaderna nere. Hade jag givit en stor frihet till trädgårdarkitekterna hade processen blivit mer av trial and error, med flera vändor oss emellan. Det hade förstås varit önskvärt för dem, men jag hade inte råd att låta dem "skapa" på löpande räkning. Huruvida jag vunnit eller förlorat på min sparsamma målmedvetenhet får framtiden utvisa.
Med ritningar och handlingar klara var jag redo att skicka in bygglovsansökan. För att undvika överraskningar gjorde jag dock en dragning bland samtliga grannar innan jag skickade allt till byggnadsnämnden. Jag träffade varje granne, visade ritningar och handlingar och förklarade ingående vad jag skulle göra och varför. Arkivarien var i färd med att sälja huset, så där blev det teknisk knock-out. Bland övriga grannar visades en artig nyfikenhet och ingen ställde sig negativ till mina avsikter.
Inget, förutom byggnadsnämnden, stod ivägen för att bygglovsansökan skulle bifallas.
Nu skulle inget lämnas åt slumpen, tvärtom så skulle jag tillgripa det tunga artilleriet för att säkerställa att bygglovsansökan gick igenom. Istället för att sjabbla fram egenhändigt producerade ritningar och handlingar så kontrakterades en trädgårdsarkitekt för att rita upp och hjälpa till med handlingar.
Normalt tror jag att trädgårdsarkitekter har rätt fria händer, deras klienter har troligtvis rätt vag aning om vad som kan och ska göras. Utefter magra riktlinjer från kunden skapar sedan trädgårdarkitekten en målsättningsuppfyllande vision av vad som kan och ska göras. Så inte i mitt fall, eftersom jag hade allt klart i mitt huvud. De två trädgårdsarkitekterna som jag träffade kunde inte dölja sin förvåning när jag tydligt dikterade vad de skulle rita upp. Initialt roade lyssnade de artigt när jag presenterade de skisser jag förberett, i allt vad gäller höjd, plan och sektion. Efterhand sjönk dock polletten ner och de blev mer och mer entusiastiska över det de nu blev satta i arbete att rita upp. När vi skildes åt var de entusiastiska över att medverka till en svensk villaträdgård med rötter i italienska renässansträdgårdar, en hortus conclus med betoning på det vertikala.
Briefingen med trädgårdsarkitekterna gick snabbt, och deras ritarbete gick likaledes snabbt därefter. Genom att ge en klar bild av det som skulle åstadkommas och ge tydliga direktiv ville jag försäkra mig om att ritningen och bygglovsansökan blev som jag avsåg. Men jag ville också hålla kostnaderna nere. Hade jag givit en stor frihet till trädgårdarkitekterna hade processen blivit mer av trial and error, med flera vändor oss emellan. Det hade förstås varit önskvärt för dem, men jag hade inte råd att låta dem "skapa" på löpande räkning. Huruvida jag vunnit eller förlorat på min sparsamma målmedvetenhet får framtiden utvisa.
Med ritningar och handlingar klara var jag redo att skicka in bygglovsansökan. För att undvika överraskningar gjorde jag dock en dragning bland samtliga grannar innan jag skickade allt till byggnadsnämnden. Jag träffade varje granne, visade ritningar och handlingar och förklarade ingående vad jag skulle göra och varför. Arkivarien var i färd med att sälja huset, så där blev det teknisk knock-out. Bland övriga grannar visades en artig nyfikenhet och ingen ställde sig negativ till mina avsikter.
Inget, förutom byggnadsnämnden, stod ivägen för att bygglovsansökan skulle bifallas.
Kommentarer
Skicka en kommentar