Möte med motvallskärring
Min hearts-and-minds offensiv hade uppenbarligen misslyckats. Någon av de jag presenterat mina planer för hade haft invändningar när byggnadsnämnden bett om åsikter men inte nämnt något för mig när vi träffades. För egen del var jag tvungen att få klarhet i vad det var som gått fel. Här kan jag inte annat än tacka offentlighetsprincipen, eftersom den gav mig möjligheten att få reda på vem jag så kapitalt misstolkat. På byggnadsnämnden fick jag också snart reda på vem som inte gillade mina planer.
Det visade sig att den som invänt mot min bygglovsansökan var den andra mer ordinära grannen jag hade; lärarinnan med tjänstemanna maken. Det som utmärkte detta par var att de överhuvudtaget inte brydde sig i sin trädgård. Den enda gången de befann sig i den var när de var tvungna att skotta snö. Annars använde mannen trädgården endast som en rökruta, och i min värld gick han under benämningen "Rökaren" eftersom han så flitigt gick ut och rökte.
När helgen kom passade jag på att prata med "Rökaren" under en av hans otaliga trädgårdsvisiter. Han förklarade att ha inte hade haft några som helst invändningar när vi träffats utan tvärtom tyckte det var ungdomligt och ambitiöst. När han fick motsvarande handlingar av byggnadsnämnden hade han dock insett att han kunde överklaga. Rätten att överklaga ansåg han att han ville utnyttja eftersom det var kostnadsfritt och rörde honom och byggnadsnämnden. Han bedyrade upprepade gånger att han inte hyste någon motvilja mot mig eller mina planer, men möjligheten att överklaga var en rättighet som han bara måste utnyttja.
När han väl givits möjligheten att överklaga så hade han han ändå ogillat det faktum att jag planerade att göra om min trädgård från naturtomt till trädgårdstomt. När vi träffats hade han inte ansett sig kunna invända mot mina planer för min tomt, lika lite som han kunde invända mot mitt val av fru, bil eller klädsel. Men när han insett att han KUNDE och HADE RÄTTIGHET att invända hos byggnadsnämnden så hade han gripit tillfället. Han avslutade sin cigarett med att detta inte borde vara något som kom oss två emellan utan att hans enda förhavande i frågan var med byggnadsnämnden.
När hann fimpat skildes vi åt och har sedan dess aldrig umgåtts mer. Omtumlad försökte jag förstå vad som just sagts och först efter ett långt tag förstod jag att jag haft med en rättshaverist, en motvallskärring att göra. Rökaren hade utnyttjat sin rätt att dra mitt projekt i långbänk enbart därför att det kunde göras. Det var inte lönt att spilla mer energi på honom utan jag koncentrerade allt på överklaga avslaget i nästa instans, tingsrätten.
Vad gäller rökaren med familj, så tog cigaretterna ut sitt pris till slut. Två år senare så orkade de inte längre skotta garageuppfarten, utan sålde huset och flyttade. Det visade sig att rökaren ägnat både huset lika lite energi som trädgården. Det nyinflyttade paret, som köpte av rökaren, har varit tvungna att totalrenovera hela huset in- och utvändigt pga omfattande fukt- och rötskador. Skadorna har varit så omfattande att de varit tvungna att utnyttja sin rätt (!) att återkräva stora delar av köpeskillingen från rökaren. Svinhugg går som synes igen.
Det visade sig att den som invänt mot min bygglovsansökan var den andra mer ordinära grannen jag hade; lärarinnan med tjänstemanna maken. Det som utmärkte detta par var att de överhuvudtaget inte brydde sig i sin trädgård. Den enda gången de befann sig i den var när de var tvungna att skotta snö. Annars använde mannen trädgården endast som en rökruta, och i min värld gick han under benämningen "Rökaren" eftersom han så flitigt gick ut och rökte.
När helgen kom passade jag på att prata med "Rökaren" under en av hans otaliga trädgårdsvisiter. Han förklarade att ha inte hade haft några som helst invändningar när vi träffats utan tvärtom tyckte det var ungdomligt och ambitiöst. När han fick motsvarande handlingar av byggnadsnämnden hade han dock insett att han kunde överklaga. Rätten att överklaga ansåg han att han ville utnyttja eftersom det var kostnadsfritt och rörde honom och byggnadsnämnden. Han bedyrade upprepade gånger att han inte hyste någon motvilja mot mig eller mina planer, men möjligheten att överklaga var en rättighet som han bara måste utnyttja.
När han väl givits möjligheten att överklaga så hade han han ändå ogillat det faktum att jag planerade att göra om min trädgård från naturtomt till trädgårdstomt. När vi träffats hade han inte ansett sig kunna invända mot mina planer för min tomt, lika lite som han kunde invända mot mitt val av fru, bil eller klädsel. Men när han insett att han KUNDE och HADE RÄTTIGHET att invända hos byggnadsnämnden så hade han gripit tillfället. Han avslutade sin cigarett med att detta inte borde vara något som kom oss två emellan utan att hans enda förhavande i frågan var med byggnadsnämnden.
När hann fimpat skildes vi åt och har sedan dess aldrig umgåtts mer. Omtumlad försökte jag förstå vad som just sagts och först efter ett långt tag förstod jag att jag haft med en rättshaverist, en motvallskärring att göra. Rökaren hade utnyttjat sin rätt att dra mitt projekt i långbänk enbart därför att det kunde göras. Det var inte lönt att spilla mer energi på honom utan jag koncentrerade allt på överklaga avslaget i nästa instans, tingsrätten.
Vad gäller rökaren med familj, så tog cigaretterna ut sitt pris till slut. Två år senare så orkade de inte längre skotta garageuppfarten, utan sålde huset och flyttade. Det visade sig att rökaren ägnat både huset lika lite energi som trädgården. Det nyinflyttade paret, som köpte av rökaren, har varit tvungna att totalrenovera hela huset in- och utvändigt pga omfattande fukt- och rötskador. Skadorna har varit så omfattande att de varit tvungna att utnyttja sin rätt (!) att återkräva stora delar av köpeskillingen från rökaren. Svinhugg går som synes igen.
Kommentarer
Skicka en kommentar