A friend in need is a friend indeed
Inför söndagen var det bara lite kvar att putsa ur hålet för att göra det helt klart för att gjuta betongfundament. Strax innan middagen på lördagen kunde jag till min glädje konstatera att residenten i grannvillan var en riktig doer.
Grannvillan på den sida som gränsar till vår huvudentre tillhör en av Stockholms många ambassader. I grannvillan bör inte det högsta hönset men väl personal centrala för ambassaders funktion. Jag kallar de som bor där för residenter eftersom de ständigt byts ut efter en treårsperiod.
Eftersom ingen därför bor längre perioder så är respektive residents intresse för den tomt de temporärt ska förvalta oftast litet. Det har inneburit att granntomten är vildvuxen, illa underhållen och full med sly som i vissa fall blivit riktigt stora träd. En del av dessa träd står precis på tomtgränsen mellan oss och jag har avsett att diskutera ett eventuellt nedtagande av dessa på sikt med någon resident.
Strax innan jag skulle avsluta lördagen och äta middag så hade den nyinflyttade residenten precis kommit hem, bytt om och gått ut i trädgården. Där hade residenten resolut börjat röja sly med en bågsåg och jag såg att det inomkort skulle bli problem med vart allt sly och kvist skulle ta vägen. Jag erbjöd därför residenten att lägga allt vid min kompost så skulle jag mala ner det på söndagen. Detta fann residenten vara "an offer you cant refuse".
När vi väl var i samspråk så redogjorde residenten också för sina intentioner att ta ner den vildvuxna gullregnsbuske som stod på gränsen mellan oss. Den busken har alltid varit ett ögonsår för mig så jag erbjöd mig på stående fot att ta ner den på söndagen också. Nu gällde det att smida medans järnet var varmt så jag frågade också om en lutande asp lite längre upp i backen och även den fick sin dödsdom där och då.
När jag sen gick in för middag, hade planerna för morgondagen kastats om helt, men definitivt till det bättre.
Grannvillan på den sida som gränsar till vår huvudentre tillhör en av Stockholms många ambassader. I grannvillan bör inte det högsta hönset men väl personal centrala för ambassaders funktion. Jag kallar de som bor där för residenter eftersom de ständigt byts ut efter en treårsperiod.
Eftersom ingen därför bor längre perioder så är respektive residents intresse för den tomt de temporärt ska förvalta oftast litet. Det har inneburit att granntomten är vildvuxen, illa underhållen och full med sly som i vissa fall blivit riktigt stora träd. En del av dessa träd står precis på tomtgränsen mellan oss och jag har avsett att diskutera ett eventuellt nedtagande av dessa på sikt med någon resident.
Strax innan jag skulle avsluta lördagen och äta middag så hade den nyinflyttade residenten precis kommit hem, bytt om och gått ut i trädgården. Där hade residenten resolut börjat röja sly med en bågsåg och jag såg att det inomkort skulle bli problem med vart allt sly och kvist skulle ta vägen. Jag erbjöd därför residenten att lägga allt vid min kompost så skulle jag mala ner det på söndagen. Detta fann residenten vara "an offer you cant refuse".
När vi väl var i samspråk så redogjorde residenten också för sina intentioner att ta ner den vildvuxna gullregnsbuske som stod på gränsen mellan oss. Den busken har alltid varit ett ögonsår för mig så jag erbjöd mig på stående fot att ta ner den på söndagen också. Nu gällde det att smida medans järnet var varmt så jag frågade också om en lutande asp lite längre upp i backen och även den fick sin dödsdom där och då.
När jag sen gick in för middag, hade planerna för morgondagen kastats om helt, men definitivt till det bättre.
Kommentarer
Skicka en kommentar