Mediadarwinism
Nu har antalet läsare av bloggen passerat tjoget jämnt, hurra! Nu måste jag mer löpande börja underhålla som alla andra i "bloggosfären". Det ligger dock inte för mig att komma med innehållslöst pladder för det nervösa pladdrandets skull så jag får väl bjuda på lite mer av mina reflektioner.
Som jag nämnt tidigare så är jag helt såld på TV-sända inredningsprogram. Jag slukar denna typ av program nästan urskiljningslöst och har gjort det under alla år, ända sen det gamla Sköna Söndag bjöd på en stunds inredande. Hela genren har dock TV4 och Äntligen Hemma att tacka att det blivit så stort. Om bygghandlarna givit Martin Timell en promille av den merförsäljning de fått av hans program så skulle Martin, hans barn och barnbarn inte behöva arbeta överhuvudtaget.
På sätt och vis är det märkligt att genren tog sådan lång tid att etablera sig med tanke på att snart sagt samtliga svenskar i en form eller annan är do-selvare. I ett land där skattekilarna gör det omöjligt att köpa hantverkstjänster legalt, har de flesta tvingats lära sig do-selvandets konst. Det är väl bara snorrika ägarsläkter, nyrika hedgefondsförvaltare och riskkapitalister som kan kosta på sig att inte dribbla med verktyg.
Grundreceptet för ett bra inredningsprogram bygger på lika delar feel-good, folkbildning och aha-upplevelser. Feel-good är en absolut förutsättning eftersom såväl åskådare och TV-deltagare måste bygga och förmedla en känsla av välmående. Jag blir glad och trivs av att se en uppriktigt glad och entusiastisk TV-person hjälper förväntansfulla hemägare som blir glatt överraskade av den förvandling vi fått se.
I detta avseende är Martin Timell kung, ingen kan som han förmedla rak oförfalskad glädje och entusiasm. Johnny och Mattias har också denna förmåga, medan Simon och Tomas snarare intar en designerdryg von oben attityd till alla som inte har ett genomdesignat hem. Arga snickaren Anders kliver helt fel här, men det har jag redan berört tidigare. Vill jag ha förnedrings-TV så finns det annat att luta sig mot, såsom Rent Hus, Grannfejden eller Wipe-Out, så Kanal 5 hamnade helt fel i denna genre med Arga Snickaren.
Folkbildning får man av de programledare som förmår att lära ut något av hantverkets alla knep. Eftersom vi alla är do-selvare, vare sig vi vill det eller inte, är det ovärderligt att lära sig något som kan tillämpas på hemmaplan. Återigen är Martin den oinskränkte härskaren eftersom han verkar besjälad av tanken att nå igenom TV-rutan och lära oss okunniga vad vi ska göra, använda och leta efter. Johnny och Mattias slår såsom yrkesverksamma hantverkare vakt om sitt kunnande, och ska man ta till sig något så måste man observera deras arbete för någon förklaring ges inte. Resten av programmen, dvs allt på TV 3 och Arge snickaren, visar inget som man kan lära sig utan sköljer horder av hantverkare på projekten som genomförs utan förklaring.
Slutligen måste genren ge aha-upplevelser. Att ständigt få nya infallsvinklar och idéer på inredningslösningar uppmuntrar det egna funderandet och de egna projekten. Äntligen Hemma och Martin var kloka nog att inse att Martin själv inte skulle räcka till långsiktigt varför de ständigt bjudit på nya spännande inredare och andra som kompletterar Martin. Det ligger stor klokskap hos producenterna när de lagt över dessa bitar på andra än Martin i Äntligen Hemma. Häri låg tidigare också styrkan hos Roomservice iom att de ständigt bussade nya inredare med nya infallsvinklar på Johhny och Mattias. Men denna säsong har de helt trillat ur spår när de låter en serie B-kändisar stå för designandet. Inredningsförslagen från storheter som Peter Siepen och Dregen är så pinsamt pubertala att programmet är outhärdligt att se. De kunde lika gärna låtit apor föreslå inredning, så hade de istället kunna göra en cross over mot naturprogram.
Så Äntligen Hemma är och förblir genrens gigant. De två senaste säsongerna har de dessutom utvecklat programformatet iom att de nu ägnar sig om att göra om ett helt hus. Tack vare det så inför de också en dimension, tid, som genren hitintills maskerat bort. Hitintills, och framför allt i alla TV 3 produktioner, så filmas lite innan, lite under och lite efter och alla projekt blir magiskt klara på FYRA dagar. Varför just fyra dagar är en gåta, men det enda sättet att klara detta är att göra små projekt eller låta armeér av hantverkare fylla ut de faktiska mantimmarna som krävs. I Äntligen Hemma visas det nu äntligen att byggande och inredande tar tid, även för proffsen i TV.
Kanal 5, som tidigare kunnat hota Äntligen Hemma, huvudsakligen genom Johnny och Mattias personligheter, har hamnat helt i galen tunna. Först Arge Snickaren, som ville göra förnedrings-TV av ett feel goodformat, och sen Roomservice fiasko där man ersatt inredare med babianer, förlåt B-kändisar. Kanal 5 får skärpa till sig så att inte ett bra varumärke, Roomservice, helt fördärvas och Äntligen Hemma ohotad bevisar Charles Darwins tes "survival of the fittest".
Som jag nämnt tidigare så är jag helt såld på TV-sända inredningsprogram. Jag slukar denna typ av program nästan urskiljningslöst och har gjort det under alla år, ända sen det gamla Sköna Söndag bjöd på en stunds inredande. Hela genren har dock TV4 och Äntligen Hemma att tacka att det blivit så stort. Om bygghandlarna givit Martin Timell en promille av den merförsäljning de fått av hans program så skulle Martin, hans barn och barnbarn inte behöva arbeta överhuvudtaget.
På sätt och vis är det märkligt att genren tog sådan lång tid att etablera sig med tanke på att snart sagt samtliga svenskar i en form eller annan är do-selvare. I ett land där skattekilarna gör det omöjligt att köpa hantverkstjänster legalt, har de flesta tvingats lära sig do-selvandets konst. Det är väl bara snorrika ägarsläkter, nyrika hedgefondsförvaltare och riskkapitalister som kan kosta på sig att inte dribbla med verktyg.
Grundreceptet för ett bra inredningsprogram bygger på lika delar feel-good, folkbildning och aha-upplevelser. Feel-good är en absolut förutsättning eftersom såväl åskådare och TV-deltagare måste bygga och förmedla en känsla av välmående. Jag blir glad och trivs av att se en uppriktigt glad och entusiastisk TV-person hjälper förväntansfulla hemägare som blir glatt överraskade av den förvandling vi fått se.
I detta avseende är Martin Timell kung, ingen kan som han förmedla rak oförfalskad glädje och entusiasm. Johnny och Mattias har också denna förmåga, medan Simon och Tomas snarare intar en designerdryg von oben attityd till alla som inte har ett genomdesignat hem. Arga snickaren Anders kliver helt fel här, men det har jag redan berört tidigare. Vill jag ha förnedrings-TV så finns det annat att luta sig mot, såsom Rent Hus, Grannfejden eller Wipe-Out, så Kanal 5 hamnade helt fel i denna genre med Arga Snickaren.
Folkbildning får man av de programledare som förmår att lära ut något av hantverkets alla knep. Eftersom vi alla är do-selvare, vare sig vi vill det eller inte, är det ovärderligt att lära sig något som kan tillämpas på hemmaplan. Återigen är Martin den oinskränkte härskaren eftersom han verkar besjälad av tanken att nå igenom TV-rutan och lära oss okunniga vad vi ska göra, använda och leta efter. Johnny och Mattias slår såsom yrkesverksamma hantverkare vakt om sitt kunnande, och ska man ta till sig något så måste man observera deras arbete för någon förklaring ges inte. Resten av programmen, dvs allt på TV 3 och Arge snickaren, visar inget som man kan lära sig utan sköljer horder av hantverkare på projekten som genomförs utan förklaring.
Slutligen måste genren ge aha-upplevelser. Att ständigt få nya infallsvinklar och idéer på inredningslösningar uppmuntrar det egna funderandet och de egna projekten. Äntligen Hemma och Martin var kloka nog att inse att Martin själv inte skulle räcka till långsiktigt varför de ständigt bjudit på nya spännande inredare och andra som kompletterar Martin. Det ligger stor klokskap hos producenterna när de lagt över dessa bitar på andra än Martin i Äntligen Hemma. Häri låg tidigare också styrkan hos Roomservice iom att de ständigt bussade nya inredare med nya infallsvinklar på Johhny och Mattias. Men denna säsong har de helt trillat ur spår när de låter en serie B-kändisar stå för designandet. Inredningsförslagen från storheter som Peter Siepen och Dregen är så pinsamt pubertala att programmet är outhärdligt att se. De kunde lika gärna låtit apor föreslå inredning, så hade de istället kunna göra en cross over mot naturprogram.
Så Äntligen Hemma är och förblir genrens gigant. De två senaste säsongerna har de dessutom utvecklat programformatet iom att de nu ägnar sig om att göra om ett helt hus. Tack vare det så inför de också en dimension, tid, som genren hitintills maskerat bort. Hitintills, och framför allt i alla TV 3 produktioner, så filmas lite innan, lite under och lite efter och alla projekt blir magiskt klara på FYRA dagar. Varför just fyra dagar är en gåta, men det enda sättet att klara detta är att göra små projekt eller låta armeér av hantverkare fylla ut de faktiska mantimmarna som krävs. I Äntligen Hemma visas det nu äntligen att byggande och inredande tar tid, även för proffsen i TV.
Kanal 5, som tidigare kunnat hota Äntligen Hemma, huvudsakligen genom Johnny och Mattias personligheter, har hamnat helt i galen tunna. Först Arge Snickaren, som ville göra förnedrings-TV av ett feel goodformat, och sen Roomservice fiasko där man ersatt inredare med babianer, förlåt B-kändisar. Kanal 5 får skärpa till sig så att inte ett bra varumärke, Roomservice, helt fördärvas och Äntligen Hemma ohotad bevisar Charles Darwins tes "survival of the fittest".
Kommentarer
Skicka en kommentar