Äntligen hemma VS Arga snickaren
Lagom när utesäsongen närmar sig sitt slut så börjar TV duellen mellan Martin och Anders igen. Jag har tidigare skrivit om hur svag jag är för TV-sända doselv-program och vad jag upplever är den stora skiljelinjen mellan TV4:s ansats och övrigas, se http://sisyfos-och-stenen.blogspot.com/2009/04/mediadarwinism.html.
TV-bataljen inleddes igen denna vecka och skiljelinjerna är som skrivna med eldskrift. TV4:s Äntligen hemma är inklusivt, dvs det är en trevlig inbjudande ton och man vill inget hellre än att de tar sig an just mig och mina projekt. Kanal 5:s och TV 3:s anslag är exklusivt, dvs man vill absolut inte hamna hos dem. Är det inte några fisförnäma bögar som rackar ner på ens usla smak så är det en argsint fd kock som skäller ut en efter noter för att man gett sig något som ska förbehållas hantverkare. Visst får "offren" hjälp men de får tåla att göras till åtlöje. Där Martin et al visar hur vi alla ska kunna göra något så är Anders mycket tydlig att enbart hantverkare ska var verksamma. Simon och Tomas är själva så rädda för arbete att någon annan får ta i verktygen.
Vad vi ser är alltså två olika synsätt på förhållningssätt till medmänniskor i nöd och synen på hur nöden kan avhjälpas. Vi har alla olika tycke och smak, men jag gillar TV 4:s välkomnande och trevliga ansats som visar hur alla kan göra något framför övrigas nedlåtande expertsyn. Jag är förbluffad över den mängden skit som Anders t ex hällde över den stackars Lollo i gårdagens program. Med Anders hjälp fick alla, familj och hantverkare, peka finger åt Lollo och det var snudd på att han fick ta på sig Palmemordet av bara farten.
Roas man av förlöjligande och förnedring så ska man följa Anders, Simon och Tomas. Vill man ha nyttiga förslag och tips och vill må bra medan man ser det så är Martin det vinnande alternativet. I det första programmet gjorde tex Martin Timell och Bosse Rappne en gungande daybed som jag själv skulle vilja göra någonstans (som om jag inte hade projekt nog tänker ni då).
Vilken skillnad, vilken match.
TV-bataljen inleddes igen denna vecka och skiljelinjerna är som skrivna med eldskrift. TV4:s Äntligen hemma är inklusivt, dvs det är en trevlig inbjudande ton och man vill inget hellre än att de tar sig an just mig och mina projekt. Kanal 5:s och TV 3:s anslag är exklusivt, dvs man vill absolut inte hamna hos dem. Är det inte några fisförnäma bögar som rackar ner på ens usla smak så är det en argsint fd kock som skäller ut en efter noter för att man gett sig något som ska förbehållas hantverkare. Visst får "offren" hjälp men de får tåla att göras till åtlöje. Där Martin et al visar hur vi alla ska kunna göra något så är Anders mycket tydlig att enbart hantverkare ska var verksamma. Simon och Tomas är själva så rädda för arbete att någon annan får ta i verktygen.
Vad vi ser är alltså två olika synsätt på förhållningssätt till medmänniskor i nöd och synen på hur nöden kan avhjälpas. Vi har alla olika tycke och smak, men jag gillar TV 4:s välkomnande och trevliga ansats som visar hur alla kan göra något framför övrigas nedlåtande expertsyn. Jag är förbluffad över den mängden skit som Anders t ex hällde över den stackars Lollo i gårdagens program. Med Anders hjälp fick alla, familj och hantverkare, peka finger åt Lollo och det var snudd på att han fick ta på sig Palmemordet av bara farten.
Roas man av förlöjligande och förnedring så ska man följa Anders, Simon och Tomas. Vill man ha nyttiga förslag och tips och vill må bra medan man ser det så är Martin det vinnande alternativet. I det första programmet gjorde tex Martin Timell och Bosse Rappne en gungande daybed som jag själv skulle vilja göra någonstans (som om jag inte hade projekt nog tänker ni då).
Vilken skillnad, vilken match.
Kommentarer
Skicka en kommentar