Anders Öfvergård
Jag kan inte rå för det men jag måste bara se alla olika typer av hemmafixarprogram som sänds på TV. Den som följt denna blogg vet att jag har ett synnerligen ont öga till den "elake snickaren" Anders Öfvergård. En av de saker jag retat mig på är hans maniska ordningsutbrott och att han i nästan samtliga program skickar ukaser om att allt "offren" har ska slängas.
Skälet folk spar på saker är ekonomiskt. Normalt har folk inte ett produktionsbolag som tigger ihop byggmaterial i utbyte mot reklamplats i rutan. Tvärtom så måste de flesta köpa in byggmaterial för skattade pengar och då är det gammaldags klokskap att spara sådant som blir över för att finna en framtida användning.
Detta slår mig var gång jag återanvänder mina egna brädbitar för n:te gången till formbygge, arbetsplattformar och gud vet vad. Jag spar såväl tid som pengar. Jag är ledsen Anders, men jag vill inte åka på ett spa, skriva listor och få snabba lösningar på problem som inte finns. Jag vill vara hemma, bygga och arbeta mot en långsiktig vision, där såväl målet som vägen till målet är viktiga. Att under denna process skaffa sig nya färdigheter, istället för att ta hjälp, ser jag som en lockelse och utmaning. Att jag därmed rotar mig i en gammal hemmanstradition, där våra tidigare generation var tvungna att lära sig sköta och bygga sitt hemman i huvudsak på egen hand, känns tryggt. Jag vill INTE bli rotlöst placerad i nuet, helt beroende av andras hjälp och insatser, i en falsk föreställning om att jag blivit "befriad". När barn växer upp så är en av deras första manifestationer mot vuxna den då de stolt proklamerar "KAN SJÄLV!". Att bevara denna instinkt i vuxen ålder är livsnödvändigt, hur intensivt hr Öfvergård än söker påtala motsatsen.
Som en asgam har hr Öfvergård och hans team valt att slå ner på de stackare som försökt själv men misslyckats, av olika skäl, och där do-selfandet blivit en pina. De har funnit det enkelt att slå på de som redan ligger ner och söker därur peka finger åt oss alla. Men det stora flertalet hemmafixarprojekt går bra och många hemmafixare håller en standard långt utöver befintligt hantverkskunnande. Ta tex Stefan Svenssons stenbyggande, som jag länkat härintill. För att kunna bygga i sten, har han lärt sig smide för att göra egna verktyg, timmermanskunnande för att göra egna redskap och bryter slutligen sin egen sten. Hr Öfvergård hade nog avfärdat all denna kunskap och blåst upp något elände i lecablock. Nej förresten, hr Öfvergård hade nog avfärdat hela iden med jordkällare och installerat en ny kyl/sval, där man kan få is, kallt vatten, läsk, där lampor blinkat, uppkopplat mot nätet osv, osv. På så sätt slipper ju Stefan stå i ett stenbrott mitt i vintern dubbelböjd för att svalla berg. Anders missar helt tillfredställelsen med att göra det svåra och ogörliga, som främst syftar till att bevisa den egna förmågan för sig själv.
Det hr Öfvergård erbjuder är lösningar på problem som inte finns. Som berövar oss den mest naturliga av instinkter, "KAN SJÄLV", och som drar undan förutsättningarna för egenvärde och tillfredsställelse. Som gör oss till konsumerande sybariter utan mål eller mening annat än ren konsumtion.
Jag är ledsen att behöva konstatera att det står 153 141 - 0 i matchen mellan Sisyfos och "elaka snickaren", och ledningen utökas ständigt. Men lik förbannat kan jag inte sluta att titta på det.
Skälet folk spar på saker är ekonomiskt. Normalt har folk inte ett produktionsbolag som tigger ihop byggmaterial i utbyte mot reklamplats i rutan. Tvärtom så måste de flesta köpa in byggmaterial för skattade pengar och då är det gammaldags klokskap att spara sådant som blir över för att finna en framtida användning.
Detta slår mig var gång jag återanvänder mina egna brädbitar för n:te gången till formbygge, arbetsplattformar och gud vet vad. Jag spar såväl tid som pengar. Jag är ledsen Anders, men jag vill inte åka på ett spa, skriva listor och få snabba lösningar på problem som inte finns. Jag vill vara hemma, bygga och arbeta mot en långsiktig vision, där såväl målet som vägen till målet är viktiga. Att under denna process skaffa sig nya färdigheter, istället för att ta hjälp, ser jag som en lockelse och utmaning. Att jag därmed rotar mig i en gammal hemmanstradition, där våra tidigare generation var tvungna att lära sig sköta och bygga sitt hemman i huvudsak på egen hand, känns tryggt. Jag vill INTE bli rotlöst placerad i nuet, helt beroende av andras hjälp och insatser, i en falsk föreställning om att jag blivit "befriad". När barn växer upp så är en av deras första manifestationer mot vuxna den då de stolt proklamerar "KAN SJÄLV!". Att bevara denna instinkt i vuxen ålder är livsnödvändigt, hur intensivt hr Öfvergård än söker påtala motsatsen.
Som en asgam har hr Öfvergård och hans team valt att slå ner på de stackare som försökt själv men misslyckats, av olika skäl, och där do-selfandet blivit en pina. De har funnit det enkelt att slå på de som redan ligger ner och söker därur peka finger åt oss alla. Men det stora flertalet hemmafixarprojekt går bra och många hemmafixare håller en standard långt utöver befintligt hantverkskunnande. Ta tex Stefan Svenssons stenbyggande, som jag länkat härintill. För att kunna bygga i sten, har han lärt sig smide för att göra egna verktyg, timmermanskunnande för att göra egna redskap och bryter slutligen sin egen sten. Hr Öfvergård hade nog avfärdat all denna kunskap och blåst upp något elände i lecablock. Nej förresten, hr Öfvergård hade nog avfärdat hela iden med jordkällare och installerat en ny kyl/sval, där man kan få is, kallt vatten, läsk, där lampor blinkat, uppkopplat mot nätet osv, osv. På så sätt slipper ju Stefan stå i ett stenbrott mitt i vintern dubbelböjd för att svalla berg. Anders missar helt tillfredställelsen med att göra det svåra och ogörliga, som främst syftar till att bevisa den egna förmågan för sig själv.
Det hr Öfvergård erbjuder är lösningar på problem som inte finns. Som berövar oss den mest naturliga av instinkter, "KAN SJÄLV", och som drar undan förutsättningarna för egenvärde och tillfredsställelse. Som gör oss till konsumerande sybariter utan mål eller mening annat än ren konsumtion.
Jag är ledsen att behöva konstatera att det står 153 141 - 0 i matchen mellan Sisyfos och "elaka snickaren", och ledningen utökas ständigt. Men lik förbannat kan jag inte sluta att titta på det.
Kommentarer
Skicka en kommentar