Andens makt över materien
Den sista metern av grävschaktet visade sig vara en tuff nöt att knäcka. Sisyfos har grävt lite drygt 20 meter schakt utan några större prövningar men denna sista meter blev ett riktigt bevis på vad ren tjurskallighet kan ge.
Sisyfos hade tänkts sig en fin bildserie som visar hur lätt det kan vara att spräcka sten, men istället blev det en provkarta på allt som kan gå fel. Igår nämnde Sisyfos att en riktig bumling dykt upp den sista metern. Så kvällen, och bildserien, började med att sopa rent stenen som en förberedelse för borrandet.
Det var en smal sak att borra tre 20 mm hål och sätta spräckkilar däri.
Successivt bankande på respektive kil gav ett förutsägbart och önskat resultat. Stenen sprack och en del kunde lyftas upp.
Men det var därefter som det gick fel. Sisyfos var inte uppmärksam på hur stenen sprack, dess klov, utan borrade nya hål rakt ner i stenen såsom stenen låg. Kilarna åkte i och bankades successivt i. Men det hände ingenting.
Sisyfos insåg nu att han inte noterat kloven och förstod att inget skulle ske. För att komma framåt så spettades stenen, under mycken möda, så att den första spräckytan hamnade vertikalt. Därefter borrades två nya hål och spräckkilar knackades på plats. Nu ska väl stenen ändå ge med sig.
Det enda som hände var att små ytskivor lossnade. I det läget insåg Sisyfos att stenen helt enkelt inte ville spricka så stenen rullades åt sidan och en regel lades på plats. Enda sättet att få upp denna sten är tydligen att rulla upp den.
Till slut, efter några riktigt håriga ögonblick, så var stenen uppe. Hade upprullningen gått fel, och det var nära några gånger, så hade nog Sisyfos suttit fastkilad i schaktet med allvarliga skador, men kombinationen av envishet och fru Fortuna var lyckosam även denna gång.
Därefter var det en smal sak att gräva rent och sålla jorden. Så nu är grävandet över, tack och lov. I helgen ska schaktet kläs med markduk och fyllas med makadam, varpå en armeringsförstärkt betongklack ska gjutas.
Jordmassorna krattades ut, gräsfrön såddes och allt vattnades. Nu är frågan var vi ska hitta mer jord att fylla ut gräsmattan med?
Sisyfos hade tänkts sig en fin bildserie som visar hur lätt det kan vara att spräcka sten, men istället blev det en provkarta på allt som kan gå fel. Igår nämnde Sisyfos att en riktig bumling dykt upp den sista metern. Så kvällen, och bildserien, började med att sopa rent stenen som en förberedelse för borrandet.
Det var en smal sak att borra tre 20 mm hål och sätta spräckkilar däri.Successivt bankande på respektive kil gav ett förutsägbart och önskat resultat. Stenen sprack och en del kunde lyftas upp.Men det var därefter som det gick fel. Sisyfos var inte uppmärksam på hur stenen sprack, dess klov, utan borrade nya hål rakt ner i stenen såsom stenen låg. Kilarna åkte i och bankades successivt i. Men det hände ingenting.Sisyfos insåg nu att han inte noterat kloven och förstod att inget skulle ske. För att komma framåt så spettades stenen, under mycken möda, så att den första spräckytan hamnade vertikalt. Därefter borrades två nya hål och spräckkilar knackades på plats. Nu ska väl stenen ändå ge med sig.Det enda som hände var att små ytskivor lossnade. I det läget insåg Sisyfos att stenen helt enkelt inte ville spricka så stenen rullades åt sidan och en regel lades på plats. Enda sättet att få upp denna sten är tydligen att rulla upp den.Till slut, efter några riktigt håriga ögonblick, så var stenen uppe. Hade upprullningen gått fel, och det var nära några gånger, så hade nog Sisyfos suttit fastkilad i schaktet med allvarliga skador, men kombinationen av envishet och fru Fortuna var lyckosam även denna gång.Därefter var det en smal sak att gräva rent och sålla jorden. Så nu är grävandet över, tack och lov. I helgen ska schaktet kläs med markduk och fyllas med makadam, varpå en armeringsförstärkt betongklack ska gjutas.Jordmassorna krattades ut, gräsfrön såddes och allt vattnades. Nu är frågan var vi ska hitta mer jord att fylla ut gräsmattan med?
Kommentarer
Skicka en kommentar