Det kommer surt efter

Självförebråelsen efter en dags latmaskeri var inte nådig. På tisdagen såg Sisyfos på måndagens oplanerade latmaskeri med oblida ögon. Det som då kändes som en rättvis avkoppling framstod nu som ett självömkande bevis på svaghet.

Det enda sättet att botgöra för detta var att gripa sig an själva kärnproblemet, bristen på framåtskridande. Grävandet går segt och tar mycket längre tid än förväntat. Delprojektet försvinner dock inte utan måste göras och hur än Sisyfos ser sig om finns ingen annan resurs att tillgripa för slutförandet av grävningen. Så det är bara att avsätta mer tid och gräva än mer fokuserat.

Med det klarlagt så lämnade Sisyfos jobbet lite tidigare och kunde ägna närmare fem timmar igår åt grävande. Under dessa fem timmar tillryggalades 2,5 meter grävschakt. Det kan te sig som ett utslag av besynnerligt svag produktivitet, men förklaringen ligger i underlaget. Sisyfos gräver nu i uppblötad pinnmo vilket är som att gräva sig genom stenbemängd kola. Segt, stenigt och j-ligt. Inte ens harpandet är enkelt utan grävmassan måste pressas genom sållen, ungefär som man pressar potatismos. De harpade grävmassorna fyller ut gräsmattan så sakteliga. Fru Sisyfos har köpt mer gräsfrö och innan helgen så ska grävandet vara klart så att fröna kan sås.