Ständigt denna Öfvergård
Den som kommer ihåg sina barndomsböcker kommer säkert ihåg Ture Sventon. Denne barnboksdeckare stötte ständigt på brott genomförda av en mästerbrottsling, Vesslan. När Ture Sventon stötte på spår som pekade mot denne brottsling undslapp sig detektiven alltid "Ständigt denna Vessla".
Så känner jag var gång jag får anledning att använda något som jag sparat på och som rimligtvis borde ha slängts tidigare. Den minnesgode kanske kommer ihåg mina diatriber om den elaka snickaren Anders Övfergård, http://sisyfos-och-stenen.blogspot.com/2011/04/anders-ofvergard.html?
Om inte så retar jag mig enormt på dennes slängningsiver. Eftersom han har ett produktionsbolag som bekostar allt material så är en av hans käpphästar att alla hans offer ska slänga allt de har sparat på. Vad han och programmet blandar ihop är sparandet på saker och förmågan att hålla ordning och reda på grejorna. Som det är nu så slängs allt i ett rituellt reningsbad där de egentligen behöver städa upp och få ordning. Ordning är ju, som bekant, arbetets hävstång.
Så när jag för tusende gången återanvänder något så sänder jag en skadeglad tanke till herr Öfvergård. I helgen tänkte Sisyfos uppreppade gånger på herr Öfvergård. När jag skulle bocka armeringsnät i u-form behövde jag skapa ett lämpligt arbetsbord. Det skapades av fyra ihopskruvade lastpallar och en stor bräda tvärsöver. Material som Anders skulle ha tvingat mig kasta.
För att fixera bockande behövdes ytterligare en bräda och lite tvingar. Bortrensat sen länge om Öfvergård fått råda.
Armeringsjärnen, som jag fick förra helgen när jag hämtade hem gratismaterial, var böjda och behövdes rätas till för att kunna användas. Anders skulle aldrig ens ha tillåtit mig att hämta något som rimligtvis förra helgens ägare skulle ha slängt, än mindre använd om de inte vore helt raka.
Markduken, som täckte jordsidan i schaktet, behövde fixeras innan gjutningen. Sisyfos var inte dummare än att han tog kasserad spik, från spikutdragningen i förra veckan, och slog fast det i marken. Detta skulle ha varit ett dubbelfel enligt herr Öfvergård att använda kasserad spik från kasserat material.
Mot slutet av fixeringen av kabelskyddsrören tog najtråden slut. Den rådiga fru Sisyfos mindes då gammal bortriven telefonkabeltråd som vi hade liggande. Med den fixerades det sista av kabelskyddsrören. Vi kom vidare att skarva dragtråden i det nya kabelskyddsröret via denna gamla telefontråd där den anslöt till ett kabelskyddsrör, utan dragtråd, vi har haft liggande. Trippelfel Anders, eller hur?
Måhända är det lite småsint av mig att fara ut så över denne TV-personlighet. Om jag också haft ett produktionsbolags alla resurser bakom mig så hade ju även Sisyfos haft det rent och snyggt och bara arbetat med nytt material. Men så är inte fallet.
Inför varje projektgåta måste Sisyfos fundera igenom hur det ska lösas på bästa sätt med det material som finns till hands. När lösningen infinner sig kan jag därför, som Ture Sventon, lättat utbrista: "Ständigt denna .........".
Så känner jag var gång jag får anledning att använda något som jag sparat på och som rimligtvis borde ha slängts tidigare. Den minnesgode kanske kommer ihåg mina diatriber om den elaka snickaren Anders Övfergård, http://sisyfos-och-stenen.blogspot.com/2011/04/anders-ofvergard.html?
Om inte så retar jag mig enormt på dennes slängningsiver. Eftersom han har ett produktionsbolag som bekostar allt material så är en av hans käpphästar att alla hans offer ska slänga allt de har sparat på. Vad han och programmet blandar ihop är sparandet på saker och förmågan att hålla ordning och reda på grejorna. Som det är nu så slängs allt i ett rituellt reningsbad där de egentligen behöver städa upp och få ordning. Ordning är ju, som bekant, arbetets hävstång.
Så när jag för tusende gången återanvänder något så sänder jag en skadeglad tanke till herr Öfvergård. I helgen tänkte Sisyfos uppreppade gånger på herr Öfvergård. När jag skulle bocka armeringsnät i u-form behövde jag skapa ett lämpligt arbetsbord. Det skapades av fyra ihopskruvade lastpallar och en stor bräda tvärsöver. Material som Anders skulle ha tvingat mig kasta.
För att fixera bockande behövdes ytterligare en bräda och lite tvingar. Bortrensat sen länge om Öfvergård fått råda.
Armeringsjärnen, som jag fick förra helgen när jag hämtade hem gratismaterial, var böjda och behövdes rätas till för att kunna användas. Anders skulle aldrig ens ha tillåtit mig att hämta något som rimligtvis förra helgens ägare skulle ha slängt, än mindre använd om de inte vore helt raka.
Markduken, som täckte jordsidan i schaktet, behövde fixeras innan gjutningen. Sisyfos var inte dummare än att han tog kasserad spik, från spikutdragningen i förra veckan, och slog fast det i marken. Detta skulle ha varit ett dubbelfel enligt herr Öfvergård att använda kasserad spik från kasserat material.
Mot slutet av fixeringen av kabelskyddsrören tog najtråden slut. Den rådiga fru Sisyfos mindes då gammal bortriven telefonkabeltråd som vi hade liggande. Med den fixerades det sista av kabelskyddsrören. Vi kom vidare att skarva dragtråden i det nya kabelskyddsröret via denna gamla telefontråd där den anslöt till ett kabelskyddsrör, utan dragtråd, vi har haft liggande. Trippelfel Anders, eller hur?
Måhända är det lite småsint av mig att fara ut så över denne TV-personlighet. Om jag också haft ett produktionsbolags alla resurser bakom mig så hade ju även Sisyfos haft det rent och snyggt och bara arbetat med nytt material. Men så är inte fallet.Inför varje projektgåta måste Sisyfos fundera igenom hur det ska lösas på bästa sätt med det material som finns till hands. När lösningen infinner sig kan jag därför, som Ture Sventon, lättat utbrista: "Ständigt denna .........".
Kommentarer
Skicka en kommentar