En olycka händer så lätt

Igår firades fru Sisyfos födelsedag, men innan hon kom hem från jobbet passade Sisyfos på att lägga två stenar i växthusdelen. När jag skulle spola av stenarna så råkade jag dock snubbla när jag bar omkring på en sten och råkade slå av ett hörn på stenen som ligger strax ovanför mitten i bilden. Därför kom stenen att likna ett runskrifts-D.Betongen som blev över, lite mer än en halv betongblandare, fyller Sisyfos nu i håligheten i pelarnas centrum. Han passar samtidigt på att armera med lite rester som uppstod när en betongklack gjöts tidigare i år. Genom att böja in tenarna mot mitten skapades något som påminde om en ryggrad med bröstkorg, vilket passade utmärkt i denna gjutning. Även nedtill böjdes "ryggraden" till och hakades i kroken som sitter i mitten på pelarbasen. På så sätt hänger delarna ihop och gjuts till en enhet.Det är inte utan att mina tankar går till Elaka Snickaren, Anders Öfvergård, när man finner användning för sådant han prompt skulle ha slängt direkt. Vad var ställningen nu igen, oss emellan?