Man tar vad man får

Så här dags på året får man vara nöjd om det inte är frost. Därför gjorde det inget att dagen inleddes med regndis. Men regndiset övergick till duggregn, som i sin tur övergick i regelrätt regn. Att arbete i regn är otrevligt och stundtals farlig.

Det är otrevligt att vara blöt in på bara kroppen men det är direkt farligt att söka forsla upp skottkärror  fulla med betong på såphala träspångar. Sisyfos har en gång trotsat bättre vetande (dvs fru Sisyfos) och halkat av träspången med en fullastad betongkärra. Det gör ont vill jag lova.

Så även om planen för dagen innefattade gjutning blev det alltmer uppenbart under dagen att gjutning var förenat med halkvarning. Sås Sisyfos siktade in sig på att pussla med sten.

Bilderna är usla pga av regnet men Sisyfos har nu pusslat upp till en nivå som är en sten under nivån för krönstenarna. Helst skulle, som sagt var, detta ha bakgjutits så att rätta stenar kunnat passas in nästa lördag varpå krönstenen kommit på plats på söndag. Den intresserade kan notera de spännsnören som Sisyfos lägger efter för att säkerställa att alla stenar läggs i rätt linje.

Sisyfos började också lägga första lagret på andra sidan också, men det blev för blött att kämpa vidare. Denna sidan kompliceras av det faktum att en denna murdel ska ansluta till, och till viss del överlappa, krönstenen som ska kanta växtkasunen. 

Så det drar ihop sig för att få upp alla krönsten nu och lägga ut den så att det ser bra ut. Sisyfos hoppas att han kan sträcka ut säsongen ännu någon helg, men vi är helt i händerna på vädrets makter och då får man ta skeden i vacker hand.