Genombrott

Lördagen gav ett intryck av tröstlöst nötande i snöglopp. Upprensandet runt bergsryggen gick långsamt och jämför man startbilden

med slutbilden (tagen på söndagsmorgonen till följd av lördagen avslutande snöglopp) förefaller det inte som om mycket har skett.

Men det envetna rensandet av berg som slöt upp runt bergsfoten gav utdelning. Frigjort från tryck från sidorna hade det under natten bildats en spricka mitt i bergsryggen, knappt synlig i närbilden nedan.

Den spricka tog Sisyfos fasta på. Direkt på söndagen skred Sisyfos till verket, borrade hål på hål och apterade spräckkilar.

Med slag efter slag på kilarna vidgades sprickan sakta

och bergets orubblighet upplöstes sakteligen.

Med kilarna fullt islagna var utgången given och efter några sista moment med spett avlägsnades båda sidor av bergsryggen.

I och med det har vi tagit oss igenom bergsryggen. Nu kan Sisyfos skönja ett slut på detta evinnerliga borrande och kilande. Med hjälp av långpasset kontrollerades det nu var bottenkilarna skulle sättas och

successivt kilades kvarvarande bergfot bort. Med bilden ovan på näthinnan kan det vara bra att påminna sig hur det såg ut den 6:e december:

Sisyfos ser inte skogen för alla träden och det är bra för självkänslan att kunna se att det försvunnit en hel del berg. När Sisyfos väl står där i halvdagern upplever han det inte att det händer speciellt mycket. Tack var bilder ser även Sisyfos att trägen vinner till slut.

Som avslutning på dagen fortsatte Sisyfos att borra ner det kvarvarande berget. Det är en hel del kvar med han ser nu målkaklet, bergsryggen som ansluter betongmuren.