I våg

Det är sista semesterdagen för Sisyfos alter ego idag. Sisyfos hade föresatt sig att gjuta i de två kvarvarande säckarna cement men det var en mängd uppgifter, överflödiga för dagen visade det sig, som var tvunget att ordnas först.

Formen i bakkant var tvungen att förlängas ett hål var tvunget att överbryggas med en brädform, armeringsjärn dubbas ner och nät fästas på plats. Allt detta visade sig dock vara överflödigt då betongen inte räckte till för att fyllas i just här.

Två skift pusslades på plats och drogs ända fram till de stenar som lades på sluttampen igår. Som vanligt beströks området med vidhäftare och två betongblandare fylldes i men räckte inte till att fylla allt det pusslade. Så Sisyfos fick lägga en temporär stopp, vartill allt fylldes som det skulle.

Det har visat sig svårt att uppskatta mängden betong som går åt men någonstans runt tre per gjutning förefaller vara i rätt härad. Sisyfos har nu inte mycket kvar av formen att fylla och i skenet av detta klandrar han sig lite varför han inte använde längre brädor så att han slapp bygga nya formar hela tiden.

Sisyfos ska fundera om han inte kan ta till en fuling för att kunna fortsätta ännu några skift med sten, innan formen måste bytas. I och med dagens gjutning har vi nu 138 murhöjdscentimeter kvar, av 235, till krönet. Sisyfos är nöjd med denna goda start på murarbetet som semestern givit honom.

Sisyfos hyser ny hopp om att kunna färdigställa den delen av denna mur som ska kringgärda jordkasunen till vänster i bild. Nu finns det säkert läsare som tycker detta murarbete tar lång tid och ska man vara krass så gör det nog det. Detta beror delvis på att Sisyfos arbetar med rätt dålig sten som kräver mycket huggning. Men det beror också delvis på att Sisyfos är noggrann.

Som Sisyfos ser det är det ingen ide att göra något om det inte görs efter bästa förmåga. Sisyfos kan inte förmå sig att slarva över saker och en av de detaljer som sysselsätter Sisyfos är att se till att stenskiften hamnar i våg. Här ska väl nämnas att ölandssten är rätt "knottrig" så Sisyfos ägnar en hel del tid med att sikta över stenen och hugga bort upphöjningar, som i regel innebär att stenen liger och väger på denna upphöjning. Låt oss titta närmare på det sista stenskiftet som Sisyfos lade idag och väga av det med långpasset.

Om vi nu zoomar in på avvägningsbubblan så ser ni varför Sisyfos är nöjd. Stenar som ligger vågrätt låser sig själva med tyngdkraft och inga sidkrafter kommer in i bilden.

Sisyfos placerar var sten som om det vore den sista stenen han skulle placera. Det tar tid men han vet samtidigt att han inte behöver gå tillbaka och rätta till eller reparera något sedan.