En not om meteorologer

Så här under hösten är Sisyfos mer intresserad än vanligt av väderleksutsikterna. Projektets framåtskridande är avhängigt flera faktorer; bland annat nederbörd och frostrisk.

Eftersom gjutande i normalfallet endast låter sig göras så länge det inte är minustemperaturer så håller Sisyfos koll på utsikterna för frost. Regnande är i sig inte skadligt men det blir eländigt i största allmänhet att arbeta i regn, allt blir halt och det blir svårt att hålla i allt.

I veckan har Sisyfos blickat fram mot helgen och det har set ut i olika väderleksappar som om det skulle vara uppehåll under lördagen och regn under söndagen. Till och med i morse såg utsikterna goda ut i värderappen.

En halvtimme efter att Sisyfos gått ut började det dock regna, först lätt men det växte i intensitet och till slut regnade det ordentligt vilket fortsatte under hela lördagen. Sisyfos hade förutsatt sig att göra en hel del under lördagen och uthärdade väderläget, genomblöt och sammanbiten, med meteorologernas "förmåga" ständigt i åtanke.

Meteorologernas förmåga att prognostisera väder är urusel. Den är sämre än myntsingling. De kan inte ge en tillförlitlig prognos en vecka in i framtiden, knappt heller en dag. De kan förstås uppge hur det de facto ser ut, men det kan Sisyfos också.

Dessa genomusla prognosmakare, som inte kan lämna tillförlitliga prognoser ens för kortare perioder, är nu de som utger sig för att vara sanningsvittnen i meteorologiska skeenden som ska ske under betydligt längre perioder.

Trovärdigheten i meteorologers prognosförmåga, oavsett tidshorisont, ökar om de får mer rätt än fel. Sisyfos fromma förhoppning är att de bättras sin förmåga att spå morgondagens väder och att de börjar få aningen mer rätt i sina långtidsprognoser.

När det skett, då kommer Sisyfos tillmäta dessa kaffesumpstolkare ett visst mått av trovärdighet i det nu mycket populära teoretiserandet kring global uppvärmning.