Dåligt samvete

Under hösten har Sisyfos alter ego fått en ny utmaning, vilket krävt mycket av hans tid. Det har inneburit att Sisyfos fått stå tillbaka och åter förpassats till helgpermissioner. Sisyfos borde har rapporterat framåtskridandet men efter en helgs hårt arbete har orken helt enkelt inte funnits.

Men vi ska inte lämna året odokumenterat. Sedan vi sågs sist har det hunnit hända en hel del och så här ser årets huvudarena ut inför årsslutet;

Som ni säkert minns så hade Sisyfos knappt börjat lägga stengången sist vi sågs och den har därefter lagts en sten åt gången, nästan smärtsamt långsamt. Stundtals har det dock hänt saker, främst runt tillfällen då växter levererats.

I september kom leveransen av Hakonegräs, Vipphortensior och Rosor;

vilka snabbt planterades ut.

I oktober kom leveransen av häckväxter, barrotade blodboksplantor;

vilka direkt planterades ut.

Slutligen, i november, kom leveransen, efter en hel del krångel från PostNord, av 300 påskliljor som därefter planterades ut under eländiga förhållanden.

Året lider nu mot sitt slut och Sisyfos avslutar året på samma sätt som det inleddes, grävandes. Sisyfos bejakar sitt inre själsdjur, vildsvinet, genom att sakta gräva bort det berg av jord som nu kvarstår på entréplanet.

Sisyfos har än en gång lyckat att måla in sig i ett hörn och gräver nu bort detta en hink i taget, där hinken sedan bärs ner till gatan för att hamna i en storsäck för bortforsling.

Sisyfos har haft gott om storsäckar från vårens leveranser av betonggrus och han har så här långt grävt bort åtta kubikmeter jord utan att det märks speciellt mycket.

Men det är väl därför det kallas Sisyfos-arbete.

Gott nytt år och välkommen tillbaka nästa år (nyårslöftet blir att regelbundet  återrapportera).