Arga snickaren

Jag ska bekänna att jag är oerhört förtjust i tv-program som rör inredning, om- och tillbyggnad. Äntligen hemma, Roomservice, Simon & Tomas osv osv osv. Jag följer allt, missar inte ett program och har inte gjort det sen genren började sändas. I regel gillar jag dessutom allt jag ser. Det är något i att se händighetens magi som trollbinder mig.

Det senaste i raden av dessa program är Arge Snickaren. För första gången blir jag dock riktigt irriterad på programupplägget. Framförallt vad gäller blixtkrigs-approachen och det förment nedlåtande psykologiserande som "offren" utsätts för. Offrens försök till do-selfande avrättas obarmhärtigt av Anders, allt underkännes och räddningen blir de horder av hantverkare som Anders så generöst häller över projektet.

Men räddningen kostar. Anders ska, under täckmanteln av något harmlöst delprojekt, exponera offerparets inneboende spänningar, och i regel avkläda endera parten dennes heder. På frågan varför varför man inte tagit hjälp, söker de flesta slingra sig ur det givna svaret, vilket utnyttjas skoningslöst av Anders.

Svaret varför ingen tagit hjälp, Anders, är att ingen j-el har råd såsom hantverkare kostar! Operationen är ju inte lyckad om patienten dör!

Det värsta är dock den tydliga försök till katarsis, rening, som Anders utsätter offren för. Alla offer som visats i rutan har sökt spara på saker och hitta en framtida återanvändning av grejorna för att därmed hålla igen på utgifterna. Anders tvingar alla att slänga allt. Allt ska bort. Det ska vara rent som en operationssal. Nåde den som motsätter sig Anders bygg-laxativ. Och det är klart, har man en produktionsbolag och deras reklambudget i ryggen så kan man ju åka och köpa nytt till alla projekt och kasta hej vilt. Men bra ekonomi eller ekologi är det inte.

Jag spar på gammalt virke. Allt kan användas gång på gång till olika ändamål. Behöver jag något så har jag att välja på och behöver inte åka till brädgården. Jag har har sakerna tillgängliga och jag vet inte hur många gånger jag varit glad över att ha material tillgängligt eftersom det dykt upp ett akut behov.

Om Arge snickaren dök upp hos mig skulle han nog be mig kasta allt i den container som hans produktionsbolag ställde fram. Det enda som skulle åka ner där är han själv, men först efter det att han fått en rejäl dagsedel.