Raindrops keep falling....

Morgonen därpå skulle den flygande starten förvaltas. Med hjälp av min fru var vi tidigt igång och satte om glidformen inför den sista gjutningen. Längst bort i formen monterades en temporär stopp, som ska tjäna som rördike för den gula elslangen.

Snabbt var vi igång med blandaren och betongen började komma på plats. Jag blandade, kärrade betongen på plats och grovslevade i betongen i formen medan min fru packade betongen och jämnade av. När man är två och hjälps åt så går arbetet lättare och fortare, och vi var klara med att fylla formen relativt snabbt.Lagom när vi lagt dragit av det sista med mursleven började det dugga så smått. Perfekt med tanken på att betong helst ska brinna under fuktiga förhållanden. Med det gick vi in för lunch. Under lunchen övergick duggandet till lätt regn så jag skyndade ut för att gjuta slut på ett par säckar cement som lagts ut för dagens övningar.

När man arbetar i regn så halveras produktiviteten. Oavsett kläder letar sig kalla regnilar in på kroppen och bjuder obehagliga överraskningar. Arbetshandskarna blir dyngsura och greppet försvinner. Marken blir våt och hal och man måste vara än mer vaksam var man sätter fötterna så att man inte slinter omkull. Med vätan släpar man sedan med sig skit vart man än går och på så pass begränsade arbetsytor som jag verkar blir det hart när omöjligt att hålla rent nog för att gjuta.

Jag sladdrade vidare i det lätta regnet som övergick till rejält regn. Jag bytte ytterkläder två gånger och handskar tre gånger. Under de förhållanden som rådde kunde jag inte göra annat än att gjuta in sten i stenkistan, men även den blev på sina ställen som en vattenbasssäng.

Förhållandena blev till slut så eländiga att det inte var annat än att gå in. Fortsatt arbete var uteslutet och den flygande starten hade fört mig till vattenhindret. Det kom sen att regna i större och mindre omfattning hela helgen.