Skam den som ger sig

Regn, duggregn, uppehåll, duggregn, regn osv. Ambitionsnivån fick sänkas i samma takt som regnmätaren fylldes. Byggivern var dock stark så i uppehållen gjorde vi, min fru och jag, storverk, fast i liten skala.

I ett uppehåll passade jag på att såga till krön/kantsten som ska kanta stenkistegången på övre terrassen. Efter att de sågats till lades de upp för att passas på plats.

Ett riktningssnöre spändes för att ge rätt linje och nivå. Därefter murade jag krön/kanstenarna på plats så att de var i linje och i våg och min fru fogade som den fogexpert hon är. Nu är det bara att börja lägga gång mellan kantstenarna.Medan vi ändå var igång murade och fogade vi kantstenar på ett annat håll på den övre terrassen. Min förhoppning är att slutföra denna kantstensrad som går i tomtgräns nästa helg.Formen som höll glidformsfundamentet monterades bort i ett annat uppehåll. Tjusigt blev det, men det kommer inte att synas eftersom krönstenar ska läggas på fundamentet.Eftersom vädret inte tillät några mer ordentliga projekt så ägnade jag och min fru övrig tid till att diskutera hur pelargången i övrigt skulle färdigställas. Jag hade komplicerade och krångliga ideer som förenklades radikalt av min kloka fru. Ibland krånglar jag till det så f-bannat i mina planer så det är förlösande när min fru förenklar allt med ett alexanderhugg. Mer om det framöver.