Fartfälla

Hittills i år har det känts som om det mesta gått på räls. Projekten har varit enkla och utan allför mycket pill. Men i helgen upplevde jag det som om jag gått från racerfart till stillastående. Delmålsättningen kvarstår, dvs låta muren nå väggen innan frosten, men nu har antalet pillövningar ökat exponentiellt Nåväl, grundbilden inför helgen var följande.

För att kunna bygga vidare på ett snett lutande berg måste jag passa ut och mura fast de nedersta stenarna, som därmed fångar uppbergets lutning. Själva passandet av de stenar som ska läggas i lutningen blir i sig något av en gissningslek, då jag försöker passa ihop stenar som mer eller mindre hänger i luften under passandet.

Jag var också tvungen att lösa uppbyggnaden i bergssprickan till höger i bild, först genom att tömma på vatten, sen gräva bort pinnmo och sist gjuta ett litet betongfundament för uppbyggnaden. Men mängden maskinblandat murbruk blir större än vad som går åt här, så jag behövde ett sidoprojekt till detta. Vad bättre än att avsluta krönstensläggningen, vid övre högra terrassen, som kvarstår sen tidigare.

Vän av ordning frågar sig säkert varför jag inte la allt från början. Svaret är att det alltid uppstår förskjutningar i sidled, och det är mycket enklare att kompensera för dessa med den sista stenen. Stenen som ska på plats är den som ligger i jorden och problemet med den var att hörnet var sågat. Därför var jag tvungen att kanthugga stenen först och sen passa in den för att se hur passningen skulle bli.

Som synes sticker stenen ut 3 centimeter för mycket, vilket inte var fallet då alla stenar torrpassades innan murning. Om vardera fog varit 5 millimeter mindre så hade jag inte haft detta problem, vilket visar hur små fel kan växa vartefter. Efter att ha sågat av de felande tre centimetrarna så var det bara att spola av med högtryck, blanda bruk och lägga krönstenen på plats och mura fast stenarna på berget.
Bara och bara, riktigt så enkelt är det inte. Till att börja med så behöver jag ett mer plastiskt bruk när jag lägger krönsten och ett styvare bruk till murandet ovan. Om bruket är för plastiskt när jag ska lägga stenarna på berget så rinner bruket bara neråt och tar stenen med sig. Men om bruket är tillräckligt styvt så kan man lägga stenen på plats som i en kudde av bruk, vilket kanske syns. Sen får man gå hela dagen och vänta på att bruket sätter sig tillräckligt mycket för att man ska kunna skära bort överflödet. Och då blir allt så rakt och fint man kan önska.

Så när min fru ifrågasatte om murandet av sex stenar på berg kunde ta merparten av en dag så är henne fråga berättigad. Jag frågar mig själv detsamma och då är det tur att man förevigar processen med kamera, annars skulle man ju tro att man slår dank hela dagarna.