Cirkeln är sluten

Eftersom jag inte längre kan gjuta så avslutar jag säsongen precis som jag började, dvs grävande. I mars började jag gräva för att kunna anlägga muren som jag vigt senhösten åt. Då såg det ut så här.

Under resten av säsongen, dvs till dess snön faller, kommer jag att gräva rent framför muren. Parallellt och nedanför muren ska jag lägga en ölandsstensgång som blir lika bred som avståndet mellan mur och fönster, cirka 140 cm. Det blir ett av de inledande projekten nästa säsong.

All jord som grävts bort har först grovrensats på stora och små stenar, och därefter sållats. Den sållade jorden har använts för att successivt fylla en av de övre jordkasunerna. I början på säsongen såg den ut så här.

Jag har nu fyllt på så mycket som det rimligtvis går och ska låtvintern och frosten få jorden att sätta sig. När våren sen kommer blir det aktuellt att fylla på med nysållad jord och kompost där jorden sjunkit undan.

Alla små stenar har grovsorterats undan innan sållningen och lagts i hink och burits upp manuellt för att fylla ut där en uteplats ska anläggas. När säsongen inleddes var detta hålrum lite av ett skräpförråd och säsongen inleddes med att sortera bort allt bråte som var nedbrytningsbart och forsla det till soptippen.

I bilden ovan ses det utrymmet överst i bild och utrymmet som behövts fyllas med sten är uppskattningsvis 3,5 x 3,5 x 0,5 kubikmeter, dvs drygt 6 kubikmeter. Jag fyller det med småsten eftersom den inte är tjälskjutande. Jag skulle ha kunnat fylla den med köpt grus, men varför ta den enkla vägen? Nu när säsongen går mot sitt slut så är jag i det närmaste uppe i den nivå jag bör vara för att kunna lägga ölandssten nästa säsong.

Så jag är tillbaka där jag började, gräver ut jord, grovsorterar ur små och stora stenar, och sållar jord. Allt sorteras i olika högar för olika användningsomåden. Varje dag jag när jag ska börja grävandet tvivlar jag på det kloka i det jag gör. Varför inte beställa hit en grävmaskinist och få allt gjort i ett svep? Men efter en dags grävande och sorterande finner jag mig pånyttfödd och besjälad trots sysslornas långsamhet.

Vägen till målet är minst lika viktig som målet självt, åtminstone för Sisyfos.