Slitna men inte slagna

På söndagen var Sisyfos och fru märkbart slitna när de steg upp på morgonen, men skam den som ger sig. Som uppvärming beslutade vi oss för att flytta undan så mycket som möjligt av den jord jag grävt upp till vänster om komposten.

Jorden skulle forslas upp, ja vad annars, till en planteringslåda på högsta terrassen Som vanligt bistod Slitvargen men åsnegörat, och vi reflekterade flera gånger över uppgiftens omöjlighet utan dess ovärderliga hjälp.

Lagom till lunch hade vi fyllt så pass jord i planteringslådan att vi fick sluta fylla på. Innan vi fyller upp det sista så måste Sisyfos tillägsgjuta på muren för att förhindra att tjälen kan skjuta loss krönstenarna till vänster i bilden.

Efter lunch var det dags att flytta det sista av komposten som vi lämnade igår. Vi valde att fylla på i två befintliga planteringslådor där jorden sjunkit undan. I den ena ska vi plantera vidare på idegranshäcken.

Den andra känner ni säkert igen från förra året, då vi jordförbättrade med det årets kompost där.

Med en sista kraftsamling flyttades det sista kvarvarande riset upp till den nya komposten, i väntan på en kompostkvarn.

Vid detta laget började krafterna tryta märkbart hos fru Sisyfos. gemensamt hade vi gjort arbetet så trevligt som möjligt, med flera fikapauser och ett lugnt trevligt tempo överlag. Men med en stor mängd jord flyttad och hela komposten flyttad så var det bäst att sluta med flaggan i topp. Fru Sisufos ses också lämna bilden till vänster.