Clash of the titans

I onsdags hade vi halvdag på jobbet så Sisyfos utnyttjade den lediga eftermiddagen åt att spräcka stora oflyttbara stenar. Min mellanson, nu åter i behov av pengar, hade begärt ett betalt jobb, så han arbetade med mig med att gräva. Solen sken och svetten lackade på två generationer Sisyfos. Livet var härligt.

När jag står böjd över en sten, borrandes spräckhål, gick plötsligt solen i moln. Förvånad tittar jag upp, inte ett moln på himlen. Istället står bokförläggaren där och påkallar min uppmärksamhet. Snabbt rusar en tanke igenom min hjärna - "(suck) då var det dags igen".

Bokförläggaren förklarar raskt att han numera driver meditationsverksamhet i sitt hem. De två kommande helgerna ska de ha hel-helgsseminarium och meditera och därför får jag inte använda några maskiner eller väsnas. Först blev jag helt paff över att bli åthutad och dirigerad som ett småbarn. Sen återfann jag fattningen och gick till motattack.

- Nu räcker det, replikerade Sisyfos. Jag ska visa hänsyn men när du vill att jag ska ge avkall på min hobby till förmån för din yrkesverksamhet, då har du gått för långt.

- Varför blir du aggressiv, svarade den nu märkbart defensive bokförläggaren.

- Därför du står här och dikterar vad jag ska göra på min tomt på min fritid. Min hobby är att arbeta fysiskt i trädgården och det stör dig och din världsbild. Tough luck. Jag vet var du står och har tålmodigt lyssnat på ditt gnäll i åratal, men nu räcker det, utbrast Sisyfos.

- Du stör alla hela tiden. Det är outhärdligt, kontrade bokförläggaren.

-Det är bara du som klagat. Tvärtom visar alla förutom Du ett försiktigt intresse och jag visar hänsyn så långt det går. Till skillnad från dig så yrkesarbetar jag, och måste då följaktligen göra detta på min fritid. Nu vet vi var vi har varandra och behöver inte diskutera saken mer. Du kommer inte in på min tomt och dikterar villkor för vad jag får göra på min fritid, punkt. Seså, ge dig av nu, avslutade Sisyfos meningutbytet.

Hade jag varit mer förberedd så hade säkert saken kunnat hanterats bättre men jag blev överrumplad. Nu är iallafall våra respektive ställningstaganden klarlagda och min förhoppning är att undvika liknande uppträden framöver.

Mellansonen hade förskräckt och tyst betraktat hela incidenten. När väl bokförläggaren förvunnit ur synfältet kallade han till sig mig. Försiktigt tittade han på mig och viskade "vilken j-a douchbag!". Förlöst brast Sisyfos i skratt. Det var verkligen huvudet på spiken.