Vi hade i alla fall (o)tur med vädret

Planer är planer och verklighet är verklighet. På grundval av veckans höga produktivitet hade jag förhoppningar om att nå långt i helgen. De förhoppningarna grusades när Sisyfos vaknade till stormbyar, rejäla stormbyar. Det blåste rejält, så pass rejält att allt arbete med att limma stenar på högkant fick anstå i väntan på bättre väder. Vindbyarna utsatte de nyplanterade träden för rejäla prövningar, men de hade som tur var stagats rejält så att inte roten rubbades.

Istället så grep sig herr och fru Sisyfos an andra uppgifter, uppgifter som inte var fullt så vindkänsliga. En stor eloge ska här riktas till fru Sisyfos, som peppade upp herrns nedslagna humör, och propsade på att andra uppgifter fanns att göra. Det behövs en positiv kraft som förmår sporra nedslagna och här är fru Sisyfos outststanding. Så det var bara att sätta på toppluvan och en extra fleece och göra något konstruktivt istället för att drälla omkring inomhus och sura.

Som uppvärming kanthöggs alla stenar ska limmas i bakkanten.Därpå murades stegstenarna, där växthuset ska anläggas, på plats och fogades.

När vi så hade blivit riktigt varma, trots vädret, fortsatte makarna Sisyfos med att gjuta på stenkistan. När vi började såg det ut så här.Och när vi slutade, rätt så trötta fysiskt, såg det ut så här.Det är tur att allt förevigas med foto, för annars så skulle det vara svårt att illustrera allt arbete som läggs ner. Även om vi inte fick gjort det vi föresatt oss, så tog vi små men nödvändiga steg framåt. Det var nog tur att vi arbetat in en dag i veckan för naturen tog tillbaka den på lördagen.