I Durotar skiner alltid solen
Makarna Sisyfos barn tillhör den dataspelande typen. All ledig tid förlägger i de någon form av virtuell verklighet, givetvis uppkopplade och samarbetande med kompisar. Att döma av hur speltiden läggs så är WoW, World of Warcraft, den i särklass mest bevistade spelvärlden.
Man kan ha olika uppfattningar, och det har jag och min fru, om detta spelande, men vi har gemensamt utgått från att spel tillåts så länge skolarbetet och dess kvalitet upprätthålls. Jag tenderar till och med att tro att skolarbetet underlättas av gaming, eftersom referensramarna för dataspel kräver insatta aktörer, om man vill hålla hög klass vill säga.
Detta innebär förstås att barnen inte är till någon pålitlig hjälp i Sisyfosarbetet, vilket jag aldrig räknat med. Därför höll jag på tappa hakan när den äldste, nyss myndige, sonen frivilligt anmälde att han vill bidra under lördagen. Detta passade utmärkt, eftersom fru Sisyfos insjuknat i förkylning och var ute ur leken.
Så för att göra sonens arbetsinsats meningsfull kastade jag om planerna. Sisyfos beslöt att de två generationerna Sisyfos skulle skrotstensmura upp golvet i pelargången. Instruktionen var kortfattad; släng i rikligt med betong mot tidigare skrotsten, placera ny skrotsten ordentligt i denna betong och upprepa. Avjämna slutligen ytan med betong så att avsedd nivå uppnås.
Sonen tog in detta snabbt och genomförde uppgiften än snabbare. Sisyfos fick fara som en skottspole mellan betongblandaren och sonen med ny betong och den nya nivån uppnåddes efter en dags skrotstensläggande och sex hela blandare med betong. Som avslutning täckes området över med plast för att förhindra för snabb härdning.
Förutom sin fars odelade tacksamhet så hoppas jag sonen fick lite välbehövligt fysiskt arbete. Till på köpet fick sonen också se solen som den ser ut på riktigt.
Man kan ha olika uppfattningar, och det har jag och min fru, om detta spelande, men vi har gemensamt utgått från att spel tillåts så länge skolarbetet och dess kvalitet upprätthålls. Jag tenderar till och med att tro att skolarbetet underlättas av gaming, eftersom referensramarna för dataspel kräver insatta aktörer, om man vill hålla hög klass vill säga.
Detta innebär förstås att barnen inte är till någon pålitlig hjälp i Sisyfosarbetet, vilket jag aldrig räknat med. Därför höll jag på tappa hakan när den äldste, nyss myndige, sonen frivilligt anmälde att han vill bidra under lördagen. Detta passade utmärkt, eftersom fru Sisyfos insjuknat i förkylning och var ute ur leken.
Så för att göra sonens arbetsinsats meningsfull kastade jag om planerna. Sisyfos beslöt att de två generationerna Sisyfos skulle skrotstensmura upp golvet i pelargången. Instruktionen var kortfattad; släng i rikligt med betong mot tidigare skrotsten, placera ny skrotsten ordentligt i denna betong och upprepa. Avjämna slutligen ytan med betong så att avsedd nivå uppnås.
Sonen tog in detta snabbt och genomförde uppgiften än snabbare. Sisyfos fick fara som en skottspole mellan betongblandaren och sonen med ny betong och den nya nivån uppnåddes efter en dags skrotstensläggande och sex hela blandare med betong. Som avslutning täckes området över med plast för att förhindra för snabb härdning.
Förutom sin fars odelade tacksamhet så hoppas jag sonen fick lite välbehövligt fysiskt arbete. Till på köpet fick sonen också se solen som den ser ut på riktigt.
Kommentarer
Skicka en kommentar