Time flies when youre having fun

Det är lustigt det där med tid. Ibland känns det som om man hinner uträtta mycket på kort tid och ibland känns det som om det inte blir något gjort alls. Nu så här i efterhand tycker jag att helgen som gick präglats av det senare.

Trots att jag förberett en hel del inför pelargjutningen så rann tiden likväl iväg. Jag var tvungen att först kapa papprören som ska stå inuti, i rätt längd. Ut med sågen, såga och in med sågen. Där hann tidstjuven kapa lite av dagen.

Sedan skulle fru Sisyfos olja in formarna medan jag gjorde klart för gjutning. Väl inoljade så var det i med papprören på plats för att sen fylla på med betong. Tre betong blandare senare så var tio gjutformar fyllda med betong.

Sisyfos fick blanda till var blandare med betong, springa från blandare till formar med betong, fylla formar med betong och sen börja om på nytt. Fru Sisyfos stod och packade betongen för att minimera luftbubblor.

När väl formarna fyllts och packats får de stå så att betongen hinner sätta sig varefter Sisyfos drar av överflödet. Därefter täcktes allt med plast. Det tar sin minsann sin modiga tid att göra detta och det är nog så att det är herr Sisyfos interna tidsoptimism som förvränger tidsupplevelsen.
Det som var kvar av dagen användes till att spetta bort berg längs spräckhålen som fylldes i veckan, ta bort småsten, damm och annat skräp som följer av detta, för att göra sig redo för att fylla nästa hålrad med Snigamit. Sisyfos är nog den som är mest överraskad över att detta med stenspräckningen går så pass bra som det gjort hitintills. I regel är det så att när spettande börjar, dvs efter att Snigamiten spräckt berget, så sitter det mesta bergfast. Det är med mycket möda som det till slut lossnar och Sisyfos utgår alltid från att tidigare framgångar inte garanterar denna vändas utgång. Så Sisfys är mycket glatt överraskad när berget till slut vackert låter sig hyvlas likt ost. Två spräckningar till så är vi i hamn.

Håll tummarna.