At the end of the rainbow

Det har varit ett monomant tjatande om gjutformar och stenspräckning sedan länge. Att det inte varit speciellt roligt att läsa om formbyggande, formrivande och formputsande, begriper till och med jag. Fru Sisyfos, som tåligt accepterat sin makes otaliga galna ideer, frågade nyligen om vi aldrig skulle bli klara med detta evinnerliga pelargjutande.

Jo då. I helgen ska vi gjuta sista segmenten för främre pelarraden och jag hoppas kunna färdigställa det fundament varpå pelargångens kansten ska vila på. Med lite tur så blir också stenkistan klar varmed all spräcksten försvinner och grovgolvet i växthusdelen ska gjutas klart.

Så förhoppningsvis får ni läsare inom kort följa en mer konstruktiv fas för växthuset och pelargången. Tack för ert tålamod.