Så går det....

I fredags skulle jag pussla det sista på nästa skift sten. Nästan direkt började ryggen kännas lite konstig och jag slog av lite på takten. Men det blev snabbt sämre. Snart arbetade jag i ultrarapid och äldste sonen sa åt mig att lägga av för dagen. Sisyfos var dock envis, ignorerades smärtan kroppen signalerade och skulle prompt göra klart allt inför gjutningen. Det som i normalfallet skulle ha tagit en halv arbetsdag tog istället en hel dag.

Under fredagskvällen blev ryggupplevelsen snabbt sämre. Smärtblixtar rusade längs ryggraden vid minsta rörelse och det blev heller ingen sömn under natten då minsta rörelse innebar en kaskad av krampliknande smärtor. På lördagen var Sisyfos utslagen och den kloka fru Sisyfos diagnostiserade ryggskott och ordinationen var att vila på rygg. I praktiken var det också det enda Sisyfos kunde göra under resten av helgen, att ligga utslagen som en dödsdömd sköldpadda på rygg.

I måndags samlade Sisyfos ihop sig för ett husläkarbesök, där fru Sisyfos diagnos och ordination bekräftades. Som tur var avfärdades värre ryggproblem vilket lättade Sisyfos oro.

Nu ska Sisyfos bara ligga på rygg och bli bättre och det faktum att han skriver detta inlägg är ett steg på bättringsvägen. Men Sisyfos har fått sig en tankeställare och måste vara mer omtänksam om sig själv framgent.