Vårvindar friska

Det blev vinter och rejält kallt under januari. Sisyfos-arbetet lades på hyllan och istället snörde makarna Sisyfos på sig pjäxor för att åka skidor och skridskor. Senaste veckan har präglats av värme, bra för husets uppvärmningskostnad men katastrofalt för alla vintersportare.

Så när helgen kom så kröp Sisyfos ur sitt ide och grep sig an sina uppgifter. De senaste dygnen har bjudit på rejäla vårvindar, vilka löpt amok på det lilla tegeltak som ligger på pelargången ut mot köksträdgården.

 Detta är en bra illustration varför man använder vindskivor och vad benämningen kommer sig av. Utan vindskivor griper vinden tag i tegelpannorna på ändarna och lyfter successivt upp hela taket. Taket är dock bara ett provisorium, så Sisyfos rättade till pannorna och ersatte de som blåst ner och gått sönder.

Huvudnumret var, som tidigare, stenbrottet och den slitsamma uppgiften att spräcka bort berg med småkilar. Först dock en vy över hur det såg ut innan något arbete inleddes.

Sisyfos har föresatt sig att ta bort de flacka delar som omger den uppstickande bergbiten kl elva i bilden ovan. Bergborrandet, som nu närmar sig med stormsteg, lämpar sig för att få bort större block, inte små flacka bitar som den nedan.

Så efter ett idogt borrande på skrå så var denna bit redo att spräckas bort.

Inget är dock så enkelt som man inbillar sig utan det blev ett fasligt borrande men till slut var denna lilla bergrygg borta och grovbotten, i nivå med den övriga, kan gjutas i dess ställe.

Vintersportandet i kombination med löpning har hållit Sisyfos i form men handens greppmuskler har tappat i ordentligt i styrka under arbetsuppehållet. I skrivande stund är högerhanden helt slut och det kommer nog att ta tid att återfå normal greppstyrka igen.