De första lärospånen

Stenarbetets första grundlag lyder "2 på 1 och 1 på 2". På begriplig svenska innebär det att två stenar ska vila på en sten och en sten ska vila på två stenar. Därigenom utnyttjar man stenens vilja att falla nedåt och låser successivt fast ett stenlager med stenlagret ovanpå. Det är också det vi alla ser runt omkring oss, på hus, murar osv. Principen blir än viktigare när man kallägger stenar, dvs bygger med sten men utan sammanfogande bruk. Varje kallagd sten måste läggas på ett sånt sätt att den inte kan vicka i sitt läge. Horisontella fogar försvagar alla stenarbeten och ska undvikas till varje pris. Stenarbetet andra grundlag är att undvika horisontella fogar.



Stenarbetets första grundlag är så pass självklar att man knappt reflekterar över den när man arbetar med standardiserade stenprodukter. Tegelstenar, betong- och lecablock har standardiserade mått, vilka nästan självklart är avpassade för "2 på 1 och 1 på 2". Så är inte fallet med natursten. Den sten jag valt, ölandsstenen, hade olika längder, bredder och tjocklek. Ingen sten var den andra lik, så för att kunna arbeta praktiskt behövde stenen sorteras efter tjocklek. En hög för den sten som var ca 4 cm tjock, en för den som var ca 5 cm tjock osv.





Vid murläggningen har jag strävat efter att ha så raka stenar som möjligt är. Har de inte varit tillräckligt raka har jag putsat till dem med hammare och mejsel. Var sten blir inte, och ska heller inte vara, spikrak, men det sammantagna intrycket ska vara raka murar. Vid läggandet behövde jag vidare anpassa "2 på 1 och 1 på 2" till det faktum att alla stenar hade olika längd. Då jag förbrutit mig mot grundlag 1 har jag siktat in mig på att hantera grundlag två. På det hela taget har det hela artat sig till ett gigantiskt tredimensionellt pussel, men med mycket otympliga bitar att pussla med.