Ett gott råd

Om du är i färd med att starta ett D-I-Y projekt, så råder jag dig att dokumentera det du gör rikligt i bild. Ta bilder före, under och efter projektet, på stort som smått. Det du dokumenterar kan kännas självklart just när du befinner dig där. Men jag lovar dig att du kommer vara glad när det gått några år och minnet falnar. Du själv, vänner, bekanta och dina barn kommer att ha stor glädje av att kunna gå tillbaka och se projektets alla stadier.

Mitt råd kommer ur det faktum att jag själv slarvat med att dokumentera mitt stora projekt. Denna blogg kommar att tjäna som en dokumentering av det jag ska göra framöver, men tyvärr har jag slarvat med dokumentationen sen start. Min enda ursäkt är att jag alltid tyckte mig ha så mycket att göra att jag sköt dokumenteringen framför mig. Emellanåt har jag tagit några bilder, men det har aldrig, tills nu, funnits någon konkret ambition att dokumentera. Det beklagar jag idag i och med att mina egna minnesbilder inte alltid ger den fullständiga bilden. Därur följer också mitt råd och denna bloggs intention. Så till dess arbetet startar i vår, och den reella dokumentationen tar vid, får ni stå ut med mina remniscenser.

I går hjälpte min fru mig och letade fram det lilla fåtal bilder som ändå tagits under arbetets gång. Hur vi än har letat kan vi dock inte finna några bilder som visar tomten så som den såg ut från början. Tomten var en naturtomt, ingen av de två tidigare ägarna hade gjort något sedan huset uppfördes i början på 50-talet. Efter att ha fällt tjugotalet träd, tall och björk, grävt fram berg och terrasserat gräsmatta började ljuset nå marken på vår tomt. Det är i detta läge som jag beslutar mig att bygga med ölandssten på allvar.

Bilden ovan är tagen -97 och visar det första stadiet i uppförandet av köksträdgården. Som jag nämnde i förra inlägget så uppfördes köksträdgårdens strukturella del av murad skrotsten. Fotot är taget från huset andra våning ner på konstruktionen, och vi ser en uteplatsmur till höger som den förre ägaren uppfört. Förmodligen så kom all ölandssten som lämnades på tomten från dess uppförande, då troligen sten revs bort och ersattes med trall. Tittar man noggrant kan man se vattensamlingen mellan de två murarna, vilket följde av bergets avrinning ner mot huset. Att förhindra att vatten samlades och tryckte mot huset var ett av de skäl som motiverade mitt projekt. Jag hoppas också att det syns hur pass brant berget var. Det ligger en boll nere i schaktet, eftersom barnen tyckte att det var kul att se bollen rulla från berget och neråt. Vi föräldrar var livrädda för att barnen skulle göra detsamma, vilket också var ett skäl till projektet.

I bilden ovan är skrotstensmuren klar medan ölandsstensmuren och trappan är under uppförande. Trappan är klädd med ölanddssten, medan dess innandöme succesivt byggts upp med murad skrotsten ner till berget. För att slippa klättra upp och ner har jag lagt ut en spång från berg till trappa. Nedanför spången syns ratad ölandssten och i mellanrummet mellan trappa och hus, på bilden ett tomrum, ligger nu det valv som beskrivits och återgivits i ett inlägg tidigare. Som en eftergift till min fru har köksträdgården fyllts med jord, så att hon kunde påbörja odlingen. Längst ut på muren, hopkrupen som en apa, ses Sisyfos i färd med att pussla ny ölandssten på plats.

Eftergiften till min fru, att fylla köksträdgården med jord i ett för tidigt skede, var ett misstag. Ur det dränagehål, där vatten skulle ledas från köksträdgården, rann också jord, vilket därmed hotade att sätta igen dränaget på sikt. Det fanns ingen annan råd än att gräva ur köksträdgården, lägga markduk som en stor tesil och sen återfylla med jord. I samband med det passade jag på att sålla jorden. På bilden ses Sisyfos i färd med att kasta en, av otaliga, skyfflar med jord på den hemmagjorda sållen.