A fresh start

Med bygglov och ny teknik var det dags att börja arbeta på allvar. Eftersom jag inte var riktigt säker på hur det skulle gå så beslutade jag mig för att börja längst bort i blickfältet, dvs det inringade området nedan.

Efter lite meck med att flytta om grus och sand, gräva undan lite jord och lite annat för att få en plats att arbeta på så satte jag igång. Som alltid så spelar verkligheten spratt med ens planer. Genom den bergrygg jag trodde mig gräva fram, hade servitutsledningar sprängts ner på 50-talet, och jag blev tvungen att snabbt anpassa planen efter förutsättningarna. Genom att arbeta mig runt schaktet med stenkasuner, var och en i olika höjd, kunde jag snabbt rädda situationen. Den högsta stenkasunen ses i mitten av bilden nedan, vid stakkäppen.

Murarna rusade upp med raketfart och rätt snart hade jag arbetat upp tre stora stenkasuner, återfyllt dem med sållad jord och planterat idegran. När jag påbörjat jag hörnet till den riktigt stora stenkasunen trodde jag att allt skulle fortskrida friktionsfritt. Men relativt omgående så insåg jag att jag höll på att måla in i mig i ett hörn istället för att arbeta mig ifrån ett.

Slarvigt nog hade jag endast grovt måttat den rikting som jag skulle bygga längs och endast med ögonmått bedömt att det inte skulle innebära några komplikationer. Berget visade sig i realiteten att stiga mindre än mitt ögonmått fått mig att tro, vilket ledde till att muren byggde ut i tomrum istället för att vila in mot och på berget. Det fanns ingen annan råd än att borra och spräcka fram en klack som muren kunde vila på för att möta upp murens luftfärd.

Jag hade redan tidigare borrat och spräckt sten när gräsmattan gjordes. Borrandet är tungt, bullrigt, skitigt och slitsamt så det var inte något jag såg fram mot. Tidigare hade jag jobbat med en bensindriven bergborg, Cobra, och jag visste bestämt att det skulle jag undvika till alla pris. Maskinen är trögstartad både varm och kall, och oerhört otymplig att dra igång då maskinen blir väldigt hög med borren monterad. Så denna gång hyrde jag en kompressormatad tryckluftsborr som kan ses i bilden ovan. Det var delvis som natt och dag. Inget trassel med att start, eftersom det var bara att trycka igång dieselkompressorn, men det var likafullt skitigt och bullrigt.

Genom att borra och spräcka ur berget längs de svarta markeringarna i bilden ovan så kunde jag gjuta en klack och bygga upp muren enligt bilden nedan.

Det vart förstås mer meck på vägen. De bortspräckta bergsklackarna var först så stora att de inte kunde flyttas, varför jag blev tvungen att spräcka ner dem i mindre bitar. Det gjorde jag med en borrhammare och spräckkilar. På andra ställen var jag tvungen att gräva bort jord till dess berget påträffades igen. Från berget gjöts sedan en klack upp till rätt marknivå. Vid den gjutningen användes överblivna bergsblock som utfyllnad i betongklacken.

Mina murverk är mycket tunga och kräver stabila grunder. Genom att försäkra mig om att allt vilar på berg har jag sålunda minimerat, om inte utraderat, det hot som frostskjutning kan innebära. Stundtals bökigt, och tidvis riktigt krångligt anser jag ändå att det varit en nödvändig omväg för att skapa varaktighet. Murarna kommer att stå kvar till nästa inlandsis såvida ingen spränger bort dem.